Anders Zorn

1910 fyller Zorn 50 år och firas i Mora av bl. a. Carl Larsson och Prins Eugen. I januari utnämner Vittorio Emanuele Zorn till Commendatore dell'Ordine dei Santi Maurizio e Lazzaro. Inte långt därefter, i mars, bekräftas att Zorn blivit hedersledamot av R. Accademia di Belle Arti i Milano. I Berlin öppnas Secessionen där Zorn medverkar med en större kollektion. Dagens Nyheters korrespondent i Berlin rapporterar: "De båda poler kring vilka utställningen i år rör sig är Zorn och Manet. Det är glädjande att se hur den svenska konsten alltmer blir representerad i de stora konstsalongerna [...] och på årets secession har Zorn fått en hel sal för en utställning, upptagande inte mindre än nitton verk". Zorn står, mer eller mindre, på höjden av sitt konstnärsskap. Under sommaren seglar Zorn i Stockholms skärgård och återkommer till det tema som fängslade honom sommaren 1887 på Dalarö. Zorn mindes själv, vid senare tillfälle, sommaren 1887: "Hur jag just denna sommar kom att försöka vad som ännu är mitt älsklingstema, den nakna kvinnokroppen ute, minns jag ej. [...] En kombination av gråa klippor, tall, naket och vatten. När jag ser på det arbetet nu får jag intryck av att det sistnämnda elementet inspirerat mer än något annat. Sedan har det nog fått vika för reflexerna på den nakna kroppen". Gerda Boëthius skriver, om sommaren 1910, : "Naket i skärgård, i skog och vid älv äro teman, som vid denna tid varierades [...] 'en plein air'. Friluftsmålaren pånyttföddes nu i Gopsmor och Stockholms skärgård. [...] Bland skärgårdsstudierna denna tid äro 'Vått', en ny variation av 'Solnedgång' (1910), där modellens pose i 'Morgonbad' går igen, och något senare 'Dagmar', 'Skrämda' och 'Vadstället' bland toppunkterna. [...] Omkring 1910 kan man åter urskilja ett nytt skede, där både motiv och målning ha något nytt och färgen fått en särskild ton med dragning till skärt. I skärgårdsmålningarna återvände han med förkärlek till sin ungdoms motivkrets, där vatten och klippor äro miljön. [...] Han fyllde duken med finfördelade toner, plan, valörer och form, så att man kan 'läsa hans tavlor' såsom en musiker läser ett partitur. Hans färgskala är ibland om möjligt mera puritansk än i ungdomen. Han gör ofta ljuseffekter med skrapning eller oerhört tunn färg. [...] Även i skärgårdsmålningarna använde han nu lasyrer, en slags lasering med olja och gråvitt, och det är sannolikt att detta maner och de möjligheter det innebar ånyo förde honom över från det skulpturala till en mjukare, mer målerisk uppfattning". "Vått" uppvisar betydande likheter med den samma år utförda "Rödlöga" (såld på Bukowskis våren 2000) och eventuellt är det samma modell som framträder i de båda motiven. Möjligen är målningarna även utförda vid samma tillfälle. Mycket talar därför för att "Vått" är utförd i Roslagen. Motivet präglas av det mjuka skimmer som omgärdar målningen. De grå-rosa tonerna dominerar och återskapar den varma vackra sommarkvällen vars ljuseffekter reflekteras i en mångfald nyanser i klipporna, vattnet samt den unga flickans hud. Gerda Boëthius, avslutningsvis: "I 'Vått' är modellen ett med vattnet och klipporna. Hennes leende är som vattenstänk och allt i kompositionen går ut på att ge intryck av hav och havsluft".