Carl Trägårdh
Barrskog, Skutudden
Signerad K. Trägårdh och daterad Skutudden 1887. Duk 128,5 x 89 cm.
Proveniens
Tidigare i Fil. lic. Hakon Hedemann-Gades samlingar, Malmö.
Sedermera i Direktör Sixten Herrlins (VD för Cementa AB) och dennes hustru Barbro (född Peterzén) samlingar.
Därefter i arv fram till 2008.
Utställningar
Malmö museum, "Carl Trägårdh 1861-1899. Minnesutställning", oktober 1945, kat nr 23.
Litteratur
Malmö museums månadsblad, "Minnesutställning över Carl Trägårdh 1861-1899", 1945, sid 3, nr 23.
L. Hagerf, "Carl Trägårdh. En svensk impressionist", Skånes Konstförenings Publikation nr. 12, 1946, omnämnd sid 60-61, avbildad helsida 60, 104, nr 26.
Övrig information
Jfr kopia utförd av Georg Pauli, "Landskap med skogshuggare", 125 x 88 cm, Stockholms auktionsverk, 14 dec 2008, kat nr 8578.
Denna, i Carl Trägårdhs produktion unika målning, förenar influenser från tre samtida svenska konstnärer: Anders Zorn, Bruno Liljefors och Anshelm Schultzberg. Kompositionsmässigt företer den även likhet med den ryske konstnären Ivan Shiskins (1832-1898) verk från 1880-talet. Att målningen torde ha väckt samtidens intresse bevisas genom existensen av en kopia efter målningen utförd av Georg Pauli. Innan elektricitet introducerades i Sverige i början av 1900-talet spelade vedhuggaren sedan urminnes tider en central roll i samhället. I Stockholm installerades gas på 1850-talet, men kom först att börja användas av hushållen i början av 1900-talet. Vid tillkomsten av Trägårdhs målning var ved således fortfarande den viktigaste värmekällan, inom hushåll såväl som industri. Trägårdhs målning kan ses som en hyllning till vedhuggarens betydelse för samhället, ett yrke som, åtminstone i de större städerna, gradvis var på utdöende. Skutudden är beläget vid Stenudden vid Stäket intill Baggensfjärden. Udden ägdes av konstnärens svärfar. Tavlan målades då konstnären var i Sverige på tillfälligt besök från Paris.
Formgivare
Efter studier vid Konstakademin i Stockholm reste Trägårdh till Frankrike, där han kom att bo fram till sin död med avbrott för täta vistelser i hemlandet. I Grèz-sur-Loing sammanträffade han dessutom med flera svenska konstnärer och behöll kontakten med dem. Han använde sig av en impressionistiskt ljus färgskala när han skildrade det franska och svenska landskapet, ofta med betande kreatur.
Representerad på Nationalmuseum i Stockholm samt på museer i Frankrike.