Erik Olson
"Gryning II"
Signerad Erik Olson och daterad 1935. Duk 130 x 81 cm.
Proveniens
Tandläkare Ruth Öhrling, Stockholm
Utställningar
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Halmstadgruppen", 25 feb-19 mars 1939, kat nr 468, sid 43.
Litteratur
Konst i svenska hem II, samling 218, avbildad sid 218.
Erik Olson (Viveca Bosson), "Erik Olson – En sökares vandring", avbildad sid 188 (under år 1934), sid 188. Jämför även "Gryning", del II, nr 42, sid 36.
Övrig information
Platsen Blaavand på Jylland som Erik besökte med sin familj sommaren 1934 inspirerade honom till några variationer på temat "Gryning". Erik fann platsen och ljuset mycket speciell; "Jag gillar skarpt denna rena natur, allting är horisontalt och linjerna har vila. Det är inte fransk smältande luft, allt står klart skuret men utan hårdhet och obehagligt stickande valörer", skriver Erik om fredagen den 15 juni 1934.
I ett brev till sin bror Axel i december 1934 berättar Erik om tillblivelsen av målningen "Gryning";
”Jag har målat en av Blaavandsidéerna och känner mig befriad. Målandet har blivit en vandring från den påtagliga verkligheten in i ett drömland där jag kan känna mig helt hemma. Så bör det ju vara, man bör blott måla när man har visioner. Jag jobbar nu med rena tubfärger och har fått den lyskraft jag så länge sökt. Tekniken passar mig och jag tycker att tavlan artar sig till att bli ett äventyr i drömmens värld – så som det skall vara.”
I "Gryning II", målad året därpå, 1935, är färgerna klara och rena, korallfärger och opalfärger skapar kontrast med de kalla blågröna. Skimrande snäckor, vidsträckta sandstränder och svävande kroppsformer skapar en surrealistisk dröm, typisk för Erik Olsons måleri på 1930-talet.
Formgivare
Erik Olson föddes 1901 och växte upp i en enkel sjömansfamilj i Halmstad. Redan i unga år visste han att han ville bli konstnär, 1915 bildar han gruppen Gnistan tillsammans med brodern Axel Olson och kusinen Waldemar Lorentzon. Hans debut sker vid en amatörutställning i Halmstad 1919 då han upptäcks av konstkännaren Egon Östlund som förmedlar kontakt med konstnären Gösta Adrian Nilsson (GAN). Mötet med GAN påverkar honom starkt, då denne stöttar Erik och vidgar hans horisonter mot den europeiska avantgardekonsten. 1924 kommer Erik Olson till Paris där han ingår i Fernand Légers första elevkull på Académie Moderne. Han bosätter sig i Paris mellan 1927 och 1935 och är en bidragande faktor till att föra in surrealismen i Norden. I den franska huvudstaden ställer han ut med den konkretistiska gruppen Cercle et Carré och han deltar i flera av de stora internationella konkretist- och surrealistutställningarna världen över, bl.a. med Mondrian i New York 1964 som enda representant från Skandinavien. 1935 går flytten till Danmark där han blir medlem av en dansk surrealistgrupp i Köpenhamn. 1940 blir hans konst svartlistad av nazisterna och sommaren 1944 flyr Erik Olson det tyskockuperade Danmark och för att bosätta sig i Halmstad, där han ställer ut med Halmstadgruppen, vars medlem han varit sedan 1929. Präglad av surrealismen byggde Erik Olson broar till det undermedvetna, till drömmarnas och visionernas land. Under 1930-talet ser flera av hans mest visionära verk dagens ljus och under 1960- och 70-talen återkommer stråk av surrealism i hans konst i extatiska och erotiska rymdfärder, nyuppfunna mytologiska gestalter och labyrintiska rymder med så kallade "omöjliga perspektiv". 60-talets apokalyptiska orosmoln och flodvågor förvandlas under 70-talet till skimrande ljusmålningar, vilka inspirerades av tidvattnet och rymden i Bretagne. 1971 fick han Prins Eugen-medaljen som delas ut för "framstående konstnärlig gärning". Erik Olson avled 1986.
Läs mer