John Chamberlain är konstnären som på allvar utvecklade den abstrakta expressionismen från det tvådimensionella måleriet till det fysiska objektet.
Hans ledord under skapandet var ”fit” och ”choice” – två parametrar som tillsammans med Chamberlains fingertoppskänsla bidrog till att bildelar i metall blev till banbrytande konstverk.

Mot slutet av 1950-talet började han skapa med plåt och delar från bilar, material som det fanns gott om och dessutom var billigt i 50- och 60-talets USA. Med dessa bemålade plåtsjok, ibland sammanfogade med helt igenkännbara delar från bilskrot, gjorde konstnären både fristående skulpturer på golvet och skulpturer att hänga på väggen. 1960 hade Chamberlain sin första riktiga galleriutställning hos legendariska Martha Jackson. Trots att han knappt sålde något tog kritikerna honom till sig och han inkluderades följande år i utställningen The Art of Assemblage på Museum of Modern Art i New York.
Efter att ha ställt ut flera gånger hos Leo Castelli under 1960-talets första hälft, medverkat vid Venedigbiennalen och visat vid biennalen i São Paulo, började konstnären 1966 att experimentera med andra material än bilplåt. Han skapade under den här perioden med vitt skilda material som plexiglas, skumgummi och papper. Under denna, sju år långa, experimentella period utvecklades hans känsla för materialet vilket kom att påverka hela hans karriär. Hans återkomst till plåten och bildelarna blev inledningen på den mest uppskattade delen av hans karriär. Hans känsla för detaljer och kompositioner (choice) och kombinationen (fit) av de valda plåtdelarna skapade skulpturer som kombinerade rörelse och styrka, råa kanter och blanka ytor. De är intuitiva och expressionistiska objekt som trots sin tyngd besitter rörelse och ett stort mått elegans. Under 1980-talet, då ”Le First” är utförd, arbetade Chamberlain främst med uppåtsträvande och vertikala linjer vilket även beskriver denna skulptur. Här har konstnären lyckats transformera den abstrakta målningens färg till mjuka veck och rundade former.
Chamberlain framhöll att det allra viktigaste för en konstnär är att begripa sig på i vilket skede man ska avsluta arbetet. Chamberlains strävan (och förmåga) att sätta stopp i rätt ögonblick vittnar om en sorts ödmjukhet inför materialet och inför uppdraget. Han strävade inte efter att foga samman de olika delarna till en helhet utan strävade efter att låta de utvalda komponenterna utgöra en komposition av form och rörelse. Det är därför som han aldrig målar eller på annat sätt omformar de olika delarna efter sammanfogningen, det är även därför som de svetsade fogarna lämnas synliga.
John Chamberlain räknas idag som en av efterkrigstidens viktigaste konstnärer. Han revolutionerade skulptur som genre och hans betydelse för yngre generationers konstnärer kan knappast överskattas. Hans konst fortsätter att provocera och inspirera!