Nils von Dardel
"Näcken"
Utförd 1934. Duk 80 x 100 cm.
Proveniens
Tidigare i fru Ingrid Ekwalls, född von Dardels samling.
Utställningar
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Nils Dardel Minnesutställning", 25 mars - 1 maj 1955, kat nr 247.
Moderna Museet, Stockholm, 30 januari -3 april 1988, kat nr 174
Litteratur
Karl Asplund, "Nils Dardel II – De senare åren – SAK publ. LXVII, Stockholm 1958, omnämnd i verkförteckningen sid 264.
Övrig information
Intyg a tergo av Thora Dardel Hamilton.
Konsthistoriskt är Näcken ett vanligt förekommande motiv. Mest känd är måhända Ernst Josephsons målning från 1884. Dardels målning Näcken är en modern upplaga av detta uråldriga naturväsen. Han har skalat bort nationalromantikens rekvisita och skapat en Dardelskt elegant gitarrspelande Näcken.
Målningen tillkom 1934, en tid då det surrealistiska måleriet florerade i Europa och man utforskade människans undermedvetna världar. Dardel bekände sig aldrig till surrealismen men speglade drömvärlden i flera målningar under denna period.
Renheten och elegansen i Dardels Näcken belyser mycket tydligt Näckenmyten där den spelande lockande mannens musik förledde den lyssnande och fick henne mista förståndet. Kontrasten är påtaglig mellan den oskyldiga, älvlika flickan, som naken och ovetande simmar i vattnet , och den suggestiva gestalten som lockar henne till havets botten.
Formgivare
Nils von Dardel var en svensk bildkonstnär född i Bettna i Södermanland som till stor del var verksam utomlands. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm, i Paris samt på resor till Asien och Mellanöstern. Dardel är främst känd för sina landskap och figurmålningar. Dardel påminner i sitt skapande ibland om Hieronymus Bosch och man kan skönja en viss inspiration hämtad från Henri Matisse. En mycket känt verk av Dardel är ”Den döende dandyn” som återfinns på Moderna Museet i Stockholm. Hans intensiva färgbehandling och böljande former är karakteristiska. 1910 besökte han Matisseakademien men föll aldrig till devot dyrkan av mästaren utan fann snart att kubismens utveckling för honom var viktigare. Hans stil var sökande. Kubistiska experiment i gråskala övergick till pointillism omkring 1912. Han började då brodera ytan med mönster av fläckar och punkter. Dardel intresserade sig liksom Jolin för Rousseau le Douaniers navism och för den orientaliska, främst den persiska konsten. Under en vistelse i Japan 1917-1918 påverkades han av det japanska träsnittets lineära stil och klara färger. Hans fläckteknik försvann och ersattes med fasta linjer. De gamla japanska fablerna väckte hans intresse för djur, apor och kaniner i synnerhet. Dardels måleri är fabulerande och fullt av fantasier, en blandning av drömmar och verklighet, men alltid ett uttryck för de egna upplevelserna i elegant, förfinad och naiv förpackning. Den dekadante dandyn spelar ofta huvudrollen i hans ironiska fantasier. Denna dragning till det bisarra avtar i Dardels senare produktion av eleganta kvinnoporträtt samt realistiska porträtt från Nordafrika, Sicilien och Mexico.
Läs mer