Bukowskis presenterar Alex Katz på vårens Contemporary Art & Design

Alex Katz, "Cane Garden Bay 2"

Målningen “Cane Garden Bay 2” är utförd 1974 och motivet är hämtat från en resa till ön Tortola, huvudön i ögruppen Brittiska Jungfruöarna i Västindien. I den här målningen finns alla typiska attribut för vad ett viktigt verk av Alex Katz skall innehålla; modellen Ada, det lite större formatet, det starka ljuset, den monokroma färgpaletten och avsaknaden av handling och centralperspektiv. I den närmast tvådimensionella bilden har Katz fångat Ada i ett ögonblick av stillhet och kontemplation mot ett azurblått hav.

Katz träffade sin blivande fru Ada Del Moro på en vernissage i East Village i New York 1957. En av deras första träffar var en konsert av Billie Holiday. Under sex decennier har Katz målat över 250 porträtt av sin fru och tillika musa. Han har porträtterat Ada som ung 20-åring, som mor med barn, till en vackert åldrande mogen kvinna. Porträtten manifesterar konstnärens hängivna kärlek till ”the love of his life”.

Katz är en av USA:s mest inflytelserika konstnärer och slog igenom på New Yorks konstscen under femtiotalet under den abstrakta expressionismen, strax före popkonstens genombrott. Han föddes 1927 i Brooklyn i New York och gick på Cooper Union School of Art i New York åren 1946 till 1949. Därefter tillbringande han två somrar på Skowhegan School of Painting and Sculpture i Maine där han fascinerades av ljuset. Måleri i det fria, “en plein-air”, skulle få stor betydelse för hans skapande.

1962 började Katz måla det som kom att bli utgångspunkten för hela hans framtida konstnärskap: iögonfallande, påträngande och monumentala porträtt-, figur-, blomster- och landskapsmålningar, vilka påminner om snapshots. Vid denna tid associerade man storskaliga dukar med det abstrakta måleriet, inte med det figurativa. Porträtten utfördes ofta mot en monokrom bakgrund. Kännetecknande är avsaknaden av handling i bilden. Katz fick därför utstå en del kritik i början av sin karriär, då vissa hävdade att hans måleri var platt och ointressant. Men porträtten innehåller så mycket mer! Här finns utsökta måleriska övergångar, ofta djärvt expressionistiska, emellanåt djupt intensiva.