The Artists Who Shaped Us Astrid Sylwan

Med tanke på att hon är en av Sveriges mest berömda abstrakta konstnärer, så är det svårt att greppa att Astrid Sylwan sökte till Konstfacks masterprogram i Fine Art tio gånger innan hon kom in som 29-åring. Men som hennes framträdande karriär har visat, så betalade verkligen Sylwans imponerande envishet sig, med oräkneliga utmärkelser och erkännande i hennes namn.

Som utvald för Marimekkos jubileumsauktion, ”The Artists Who Shaped Us”, passade vi på att möta upp Sylwan för en konversation om hennes relation med det finska designhuset. Vi frågade också hur det är för en konstnär att ta steget från att måla originella verk på kanvas till att jobba med repeterande prints på kuddar, gardiner och kläder.

Som en väletablerad del av nordisk designhistoria, så har många människor över Norden personliga relationer och minnen kopplade till Marimekko. Är det samma sak för dig?

– Mitt första minne av Marimekko var mitt barnrum, i vilket min mamma hade sytt gardiner av Unikko-tyget i blått, gult och orange. Rummet var klargult. I mitt minne så lyste alltid solen genom de där gardinerna. Jag älskade det där rummet.

Hur upplevde du ditt samarbete med Marimekkos mönsterkonstruktörer?

– Jag kunde inte ha gjort det utan dem. Jag har ingen utbildning i textil, och även om de gjorde sitt bästa för att utbilda mig, så var utmaningen för stor. Mönster-geniet Petri Juslin skickade ett email när han var klar med mönstren och sa: ”Att arbeta med dig är som att hoppa ut från ett flygplan utan fallskärm.” Den känslan var ömsesidig.

Var det något som överraskade dig kring samarbetet?

– Ja, hur svårt det var. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men jag förväntade mig inte att det skulle ta drygt ett år. Jag lärde mig mycket i processen.

Kan du berätta om inspirationen bakom Vattenblänk-mönstret?

– Det kom till mig under mitt första besök på Marimekkos fabrik i Helsingfors. Jag såg de stora, långa mönsterborden där tyget böljar som en ström medan de trycks. Det gav mig en idé att göra det till just en ström, där vattnet virvlar runt kring stenar och träden, och himlen och ljuset reflekteras i vattnet. Jag önskar att jag hade kunnat se det tryckas. Det gjorde jag aldrig.

Du och Marimekko mottog Elle Interiors Design Award i kategorin Tyg i 2012. Hur kändes det att plötsligt bli igenkänd i en designkategori, istället för konst?

– Det var en stor överraskning för mig och en som jag är fruktansvärt stolt över. Allt är en del av mitt konstnärliga utövande. Titlarna är obetydliga.