Lennart Nilsson

Fotografen Lennart Nilsson, född 1922 i Strängnäs, är en av en handfull nu levande svenskar som är i sanning världsberömda. Hans bok Ett barn blir till kom ut första gången 1965 och har sålts i över 30 miljoner exemplar och översatts till ett 20-tal språk. 1965 publicerade även den amerikanska tidskriften LIFE hans reportage “The Drama of Life Before Birth” som blev tidningens snabbast slutsålda upplaga tillsammans med “Mordet på John F. Kennedy” (1963) och “Månlandningen” (1969). Samtidigt som Lennart Nilsson blev en av världens mest framgångsrika reportagefotografer, så hade han en lika framgångsrik karriär som vetenskapsfotograf. Och det är här som Gillis Häägg – född i Halmstad 1931 och död i Falkenberg den 25 juli 2015 – kommer in i Lennart Nilssons värld.
Gillis Hääg var en av färgfotografins pionjärer i Europa. Men han blev mest känd som mannen som satte färg på Lennart Nilssons vetenskapsfotografier – när han inte tjänstgjorde som lärare i färglära på Göteborgs universitet. Samarbetet med Lennart Nilsson startade 1969 då de båda möttes i Oslo vid en av Hääggs föreläsningar om sin unika färgteknik. Det blev starten på en nära yrkesrelation som varade i närmare 40 år. Lennart Nilssons fascinerande fotografier från mikrovärlden var fotograferade med elektronmikroskop och kunde genom mikroskopet endast återges i en svartvit gråskala. Att färglägga Lennart Nilssons svartvita fotografier skedde i ett tätt samarbete mellan fotografen och hans bestämda vision och färgspecialisten Häägg som med sitt unika, hemliga recept gjorde det hela möjligt. Så mycket är dock känt att negativets gråskala delades upp i olika mellannegativ – ibland så många som ett 60-tal – för att sedan kombinera dessa mellannegativ i färglabbet. Exakt hur hela processen gick till är en hemlighet som Gillis Häägg tog med sig i graven.
Gillis Häägg arbetade också med en avancerad färgkopieringsteknik som hette Cibachrome, den enda metoden där man gjorde färgbilder direkt från ett färgdiapositiv. Det polyesterproducerade fotopappret ger väldigt kontrastrika och starka färger med nästan “evig” färghållbarhet. Cibachromer ansågs länge vara färgfotots Rolls-Royce men fick under 2000-talet se sig passerad av den nya digitala tekniken. Ilford slutade producera pappret och kemikalier 2012, till fotografivärldens stora besvikelse.