"Labyrint"
Signed Jan Håfström and dated 1981 verso. Panel 100 x 100 cm.
Christina Palmring beskriver det aktuella verket i texten "Minnets koreografi": "Sedd uppifrån är labyrinten en uppmaning till logoken och den empiriska undersökningen: upfatta mönstret; hitta rätt väg; bli en råtta. Inifrån är labyrinten panik och ren skräck, ett famlande efter tråden. Men den är också en uråldrig mytisk konstruktion, arkaisk tycks den svara mot en inre, psykisk struktur. Att gå vilse i det barocka mellanting av natur och byggnadsverk som är en labyrint ä att gå vilse i sig själv. Den är en bild av terrängen som landskap och minne.
Labyrint från 1981 har formen av ett labyrintspel, den låda som för datorernas tid påstods träna finmotorik och reaktionsförmåga, en modell för tålamod. Men i Håfströms objekt är själva den labyrintiska gåtan borta, dold i lera. Kvar finns stoppar och passager i ett symmetriskt mönster; runt stopparna och längs ramen löper linjer av kol som ett slags minnets spår avsatta som grafiska lämningar. Runt den fasta strukturens fragmentariska öar har markeringar dragits, som för en arkeologisk utgrävning i glömskans träsk.
Det isolerade cirklandet runt i den lerartade färgen påminner om det minutiösa ordnandet av sugstenar som Beckert låter Molloy genomföra för att ge den magiska upprepningen en illusion av struktur och mening. I Labyrint är sökandet det tafatta, sliriga omkringhalkandet i leran, upprätthållet av några vaga konturlinjer och fasta punkter som kanske är rester av en labyrint, ett inringande av den modd som bildar minnesöar i vårt grumliga medvetande. Och under den flerskiktade färgen öppnar sig ett hål mot en horisont som lyser av ett kylbergskt ljus..."
Ever since the 60s, Jan Håfström has been an important and clearly shining star in Swedish art and culture. He graduated from the Academy of Fine Arts in Stockholm and painted "The Forest", 1968 and later "Grandmother", 1972, both of which have become classics and can be seen in the Moderna Museet's collection.
In 2001, he surprised the Swedish art public with the exhibition "Walker", at Färgfabriken in Stockholm. Out of the abstract, quiet, minimalist comes Mr. Walker and his fictitious, eventful world. Elements of childhood adventures and images depicting the disguised Mr. Walker aka the Phantom are in the paintings. This time in the form of cut-out, enlarged details. Like scenery that for once has the main role, the stories and adventures return in fragments and form a new story, about how it was and how it came to be. But Walker also moves in the same world as A. Böcklin's "Island of Death" 1880s and Joseph Conrad's "Heart of Darkness" from 1902. In the darkness of romance, death is fought and the creative power of life is allowed to win and triumph. In the story about Walker, Håfström combines the abstract canvases and the moods of the objects with the stories that were decisive and strongly influenced his life. The journey of childhood comes back in stripped down and renewed form.
Lue lisää