Arthur Percy

Carl Arthur Percy Carlsson föddes i Vickleby på Öland 1886. 1913 strök han Carlsson och blev målaren Arthur Percy. Endast 16 år gammal visade han sina målningar för Karl Nordström och blev antagen till Konstnärsförbundets tredje skola, som öppnade 1905. Ansvarig lärare var Richard Bergh och bland studiekamraterna återfanns flera av de blivande modernisterna: bland andra Leander Engström, Isaac Grünewald och Einar Jolin. När skolan stängde 1908 reste Arthur Percy till Paris, där han i början delade ett billigt rum med Isaac Grünewald. Han skrev in sig vid Académie Matisse tillsammans med flera andra unga målare. Cézanne, van Gogh, Gaugin och Matisse var några av de konstnärer som kom att få avgörande betydelse för hans personliga konstnärliga utveckling. Även om han beundrade läraren Matisse så var det Cézanne som han såg som den stora mästaren, något som tydligt märks i målningen Badande kvinnor.

Redan 1907 under åren på Konstnärsförbundets skola hade några av eleverna bildat gruppen De unga och 1909 ställde de ut tillsammans på Hallins Konsthandel i Stockholm. Fortfarande var Percys måleri präglat av åren vid Konstnärsförbundets skola och kanske var det därför han fick positiv kritik. Vid de senare utställningarna, 1910 och 1911, hade hans måleri radikaliserats och kritiken blev då också betydligt fränare, liksom för de övriga konstnärerna i gruppen. De ungas tre utställningar i Hallins Konsthandel betraktas idag som den svenska modernismens födelse men redan 1911 upplöstes gruppen.

Percys beundran för Cézannes konst syns tydligt i målningen Badande kvinnor, utförd 1916. Både komposition och färg påminner mycket om de olika versioner av motivet med badande som Cézanne arbetade med under åren kring förra sekelskiftet. De mjukt svängda trädstammarna, de många nakna kropparna och den kyliga blå färgskalan känns alla igen. Det är inte de klassiska myterna som är inspirationskällan här, som hos exempelvis Tizian och Poussin, utan istället är det figurernas uttryck i harmoni med landskapet, som är det centrala. Målningen är närmast arkitektoniskt uppbyggd med strikta former och fasta kroppar. Sju kvinnor och tre barn är sysselsatta med att torka sig efter badet i det djupt blå havet, som skymtar i målningens mittpunkt. I övrigt håller Percy sig till svala, blå och gröna färgtoner i kontrast till de ljusa kropparna. Redan tidigt kallades Percys konst för dekorativ, ett omdöme som skulle följa honom länge och som han också själv stämde in i. Han älskade att återge det blonda, veka och doftiga, som han kunde finna såväl i naturen som i kvinno- eller barnkroppen. Enligt honom skulle en målning ha färg och ljus och vara i bästa mening dekorativ – något som han definitivt har lyckats uppnå i verket Badande kvinnor.

Arthur Percy målade under hela sitt långa liv men blev framför allt känd som en av pionjärerna inom den svenska konstindustrin. Under perioden 1923-59 var han anställd som formgivare och konstnärlig ledare för Gefle Porslinsfabrik tre månader per år, 1936-51 skapade han mönster till Elsa Gullbergs textilfirma och 1951-66 var han anställd av Gullaskrufs glasbruk. Han är därmed en av de som satt sin personliga prägel på svensk hemmiljö under stora delar av 1900-talet.