Max Ernst

Max Ernst räknas till en av 1900-talets mest betydelsefulla och uppfinningsrika konstnärer. Som en av nyckelfigurerna inom surrealismen utmanade han tidigt de konventionella gränserna för vad som var tillåtet inom måleriet. Särskilt utvecklandet av sin s.k. frottage-teknik kom att ha en central betydelse inom hans konst. Upptäckten skedde en regnig dag då han befann sig ensam på ett hotellrum i Pornic, Frankrike. Hans blick fastnade på det slitna trägolvet och han fascinerades av dess yta och ådringarna som tycktes befinna sig i rörelse. I hans självbiografiska anteckningar (skrivna i tredje person) som återgavs i Moderna Museets katalog i samband med Max Ernsts omfattande utställning 1966 beskriver han ögonblicket: "för att uppöva sin förmåga till meditation och hallucination, gör han ett antal teckningar efter bräderna. Slumpvis låter han papperslappar falla ner på golvet och gnider dem sedan med en blyertspenna. När han betraktar avtrycken är han förvånad över den plötsliga förhöjningen av sin visionära förmåga. Hans nyfikenhet är väckt. Han blir förtjust och försöker på samma sätt rådfråga alla möjliga material, som han råkar få syn på - bladen med sina nerver, säckvävens fransiga kanter, spåren efter palettkniven på en modern målning, utrullade snören och så vidare. Sådana teckningar (bortom måleriet) tillkomna genom en rad spontana suggestioner och transmutationer (som hypnogogiska visioner) förlorade vid tillkomsten karaktären av det material, som hade använts, t.ex. trä, och antog utseendet av otroligt exakta tecken, som antagligen avslöjade den ursprungliga anledningen till tvångstanken eller trots allt producerade en skenbild av anledningen" (översättning: Karin Bergqvist Lindegren).

Metoden gav ett helt nytt uttryck till Max Ernst konst och blev en källa till nya motiv för honom. Han utförde en serie verk i papper och ett par år senare vidareutvecklade han tekniken genom sina s.k. 'grattage', en variant av frottage utförda som målningar. I dessa lade han ett tunt lager av färg på en yta (t.ex. en duk eller ett papper) som sedan placerades ovanpå ett föremål. Med hjälp av en palettkniv skrapade han sedan av färgen, vilket resulterade i nya bilder formade av underlagets struktur.

Kombinationen av dessa konstverks spontanitet och slumpmässighet passade väl in i surrealismens teorier om det undermedvetnas företräde framför rationaliteten. Max Ernst frottage var dock ingen ren 'automatism', då kompositionerna alltid utgick från en medveten utgångspunkt i form av ett beslut av konstnären.

"Poesi des Fleurs" ingår i en serie målningar av Max Ernst, utförda i grattage, där färgfälten är starka och intensiva, frambringande ett landskap i vilket gåtfulla snäckformer tycks sväva. Är det snäckor, blommor, eller rent abstrakta mönster? I Max Ernst egna poetiska ord: "Blommor uppenbarar sig. Snäckblommor, fjäderblommor, kristallblommor, rörblommor, medusablommor. Alla vänner förvandas till blommor. Alla blommor förvandlas till fåglar, alla fåglar till berg, alla berg till stjärnor. Varje stjärna blir ett hus, varje hus en stad".