Max Ernst
"Poésie des Fleurs" (Fleurs coquillages)
Signed Max Ernst. Probably executed in the early 1930s. Oil on paper laid down on panel 22 x 31 cm.
Provenance
Private collection, Paris.
Barrister Arne Paulsen, Olso, Norway (acquired from the above in 1977 according to letter).
Thence by descent.
More information
Max Ernst räknas till en av 1900-talets mest betydelsefulla och uppfinningsrika konstnärer. Som en av nyckelfigurerna inom surrealismen utmanade han tidigt de konventionella gränserna för vad som var tillåtet inom måleriet. Särskilt utvecklandet av sin s.k. frottage-teknik kom att ha en central betydelse inom hans konst. Upptäckten skedde en regnig dag då han befann sig ensam på ett hotellrum i Pornic, Frankrike. Hans blick fastnade på det slitna trägolvet och han fascinerades av dess yta och ådringarna som tycktes befinna sig i rörelse. I hans självbiografiska anteckningar (skrivna i tredje person) som återgavs i Moderna Museets katalog i samband med Max Ernsts omfattande utställning 1966 beskriver han ögonblicket: "för att uppöva sin förmåga till meditation och hallucination, gör han ett antal teckningar efter bräderna. Slumpvis låter han papperslappar falla ner på golvet och gnider dem sedan med en blyertspenna. När han betraktar avtrycken är han förvånad över den plötsliga förhöjningen av sin visionära förmåga. Hans nyfikenhet är väckt. Han blir förtjust och försöker på samma sätt rådfråga alla möjliga material, som han råkar få syn på - bladen med sina nerver, säckvävens fransiga kanter, spåren efter palettkniven på en modern målning, utrullade snören och så vidare. Sådana teckningar (bortom måleriet) tillkomna genom en rad spontana suggestioner och transmutationer (som hypnogogiska visioner) förlorade vid tillkomsten karaktären av det material, som hade använts, t.ex. trä, och antog utseendet av otroligt exakta tecken, som antagligen avslöjade den ursprungliga anledningen till tvångstanken eller trots allt producerade en skenbild av anledningen" (översättning: Karin Bergqvist Lindegren).
Metoden gav ett helt nytt uttryck till Max Ernst konst och blev en källa till nya motiv för honom. Han utförde en serie verk i papper och ett par år senare vidareutvecklade han tekniken genom sina s.k. 'grattage', en variant av frottage utförda som målningar. I dessa lade han ett tunt lager av färg på en yta (t.ex. en duk eller ett papper) som sedan placerades ovanpå ett föremål. Med hjälp av en palettkniv skrapade han sedan av färgen, vilket resulterade i nya bilder formade av underlagets struktur.
Kombinationen av dessa konstverks spontanitet och slumpmässighet passade väl in i surrealismens teorier om det undermedvetnas företräde framför rationaliteten. Max Ernst frottage var dock ingen ren 'automatism', då kompositionerna alltid utgick från en medveten utgångspunkt i form av ett beslut av konstnären.
"Poesi des Fleurs" ingår i en serie målningar av Max Ernst, utförda i grattage, där färgfälten är starka och intensiva, frambringande ett landskap i vilket gåtfulla snäckformer tycks sväva. Är det snäckor, blommor, eller rent abstrakta mönster? I Max Ernst egna poetiska ord: "Blommor uppenbarar sig. Snäckblommor, fjäderblommor, kristallblommor, rörblommor, medusablommor. Alla vänner förvandas till blommor. Alla blommor förvandlas till fåglar, alla fåglar till berg, alla berg till stjärnor. Varje stjärna blir ett hus, varje hus en stad".
Designer
Max Ernst is known one of the most important and innovative artists of the 20th century. Early in his career Ernst was bound to the Dada group in Köln and he later became a key figure amoungst the surrealist movement where he challenged the conventional boundaries for what constitutes art. Ernst painted instictively and primitively, almost like a shaman of modernism, whose creativity is infused with rituals and mysticism.
The development of his so-called frottage technique became particularly significant for Ernst's artistic work. This discovery occurred on a rainy day when Ernst found himself alone in a hotel room in Pornic, France year 1925. In his autobiographical notes (written in the third person) which were rendered in Moderna Museum's catalog alongside Max Ernst's extensive exhibition of 1969 he describes the moment : "To develop his ability for meditation and hallucination, he creates a number of drawings from the boards. Randomly, he lets pieces of paper fall to the floor and then rubs them with a pencil. As he observes the impressions, he is surprised by the sudden enhancement of his visionary abilities. His curiosity is piqued. He becomes delighted and attempts to consult all kinds of materials in the same way that he happens to come across—leaves with their veins, the frayed edges of burlap, the traces of a palette knife on a modern painting, rolled-out strings, and so forth. Such drawings (beyond painting), arising through a series of spontaneous suggestions and transmutations (like hypnagogic visions), lost the characteristics of the material used, such as wood, and took on the appearance of incredibly precise signs that likely revealed the original cause of an obsession or, nonetheless, produced a semblance of the cause."
The method gave Ernst a alltogether new method of expression to his art and thus became a source of new motifs for him. He completed a series of works on paper and a few years later he continued to develop the technique through his "grattage", a variant of frottage but executed as paintings. In these helay a thin layer of colour on a surface (such as canvas or paper) which he later placed ontop of the subject. With help of a palett knife, Ernst scraped awat the colour, which resulted in a new, unique image.
In the world of exhibitions, Ernst's most popular pieces were those portraying birds with human-like bodies or hands. They became symbols for freedom with supernatural properties. Ernst created an alterego, Lop Lop, the king of birds, who first appears in a series of paintings and collages at the end of the 1920s as visual representation of Ernst, a primitiv icon which bears the secrets to visionary freedom. Lop Lop's emergene can be linked back to a confusing occurance in his childhood, where his beloved parrot Hornebom died in correlation with his little sister Loni's birth. The young Max missunderstood his sister to be a reincarnation of his parrot. Based upon this story, Lop Lop is a mystical creature born via death, a singular emblem, a guide through the shadowy world of Ernst's inner psyche.
Read more