Maurice de Vlaminck

Med modernismens genombrott i backspegeln, så här drygt 100 år senare, är det intressant och inspirerande att Bukowskis åter fått i uppdrag att auktioner ut en målning av en av de främsta ”fauvisterna” - Maurice de Vlaminck. Namnet till trots, ursprungligen ”de Wlaminck” = ”flamländaren”, var han född i Paris och verkade hela livet i Frankrike. Som son till två musiker följde han först i deras fotspår och blev musiker, bl a spelade han kontrabas. Därtill var han en flitig skribent och poet, ett skapande som han upprätthöll parallellt med måleriet. Det sistnämnda föreföll han kommit att intressera sig för mer av en tillfällighet genom ett möte med konstnären André Derain. Efter att ha sett en utställning med Vincent van Goghs målningar fattar Vlaminck beslutet att börja måla ”på heltid”. Han uppsöker ingen konstskola utan hyr tillsammans med André Derain en ateljé i Chatou, utanför Versailles. Något i Van Goghs måleri appellerar starkt till honom och kanske spelar även det faktum att han också är en ”flamand” en viss roll. Vlamincks tidiga verk uppvisar en klar påverkan av både van Gogh och Paul Cezannes måleri och han möter också, genom André Derains försorg, Henri Matisse som uppmuntrar honom att ställa ut på ”Salon des Indépendents”. Annars var Vlaminck uttalat nöjd med att inte ha ”blivit förstörd” av någon konstakademi eller att ”någonsin varit på insidan av Louvren”. Han hade däremot besökt dåvarande Etnografiska museet i Paris (idag Musée de l’Homme”) och där blivit mycket fascinerad av afrikanska skulpturer och konstföremål och han börjar därefter samla på den typen av föremål. Det är omdiskuterat vem som var ”först” med att upptäcka den då benämnda ”primitiva konstens” men ”upptäckten” kom att få en avgörande betydelse för de moderna konstriktningarna, inte minst för Pablo Picasso och kubismen.

Det var många konstnärliga inriktningar som frodades fram till kubismens definitiva genombrott och de utmärks i grova drag av vissa gemensamma nämnare: inspirationen hämtas från postimpressionisterna, framför allt Paul Gauguin och Vincent van Gogh, färgen som det centrala och det medel som uttrycker känslor och symbolik, konstnärligt skapande är en förlängning av konstnärens temperament som bärs fram av starkt visionärt drag och rebellisk attityd mot omvärlden.

Fauvismen som rörelse föddes 1905, på Salon d’Automne där Vlaminck ställde ut tillsammans med bl a Henri Matisse och André Derain. Konstkritikern Louis Vauxcelles beskrev dem som ”fauves/vildar”. Termen var mer en ironisk beskrivning men kom emellertid att bli gängse då den så rätt karaktäriserade deras sätt att måla. Ingen av konstnärerna hade avsikten att ”chockera” konstpubliken även om det blev konsekvensen. Poeten Guillaume Apollinaire lär ha sagt att Vlaminck var den ”vildaste av vildarna” men Vlamincks avsikt var mer att framvisa sitt målarcredo – hans penseldrag attackerade motivet mer än modellerade det, ett uttryck som handlar om att vara fullt närvarande, att ge utlopp för sin energi och livslust.

I själ och hjärta är Maurice de Vlaminck en landskapskildrare och flodlandskapen kring Seine och Rueil-la-Gadelière intar en särställning i hans produktion. Tills skillnad från många av sina generationskamrater väljer han bort det mondäna storstadslivet framför landskapet och det enkla livet som motiv för sin skaparlusta. I detta ligger just Vlamincks signum – få har förmått uttolka flodlandskapet på ett sådant suggestivt och dynamiskt sätt som han. Auktionens målning är ett gott exempel på detta. Färgskalan som går i grön, mörkgrönt mot blå till blåsvart är också mycket typiskt för Vlamincks mer mogna måleri och det har inte någon riktig like i det tidig moderna måleriet även om influenser av den tyska expressionismen och Vincent van Goghs tidiga måleri. Vlaminck blir landet och landskapen trogen under hela sitt liv. Han varierar dem i det oändliga och tycks ständigt finna nya utmaningar kring att gestalta dem.

Målningens komposition är förhållandevis enkel och drar närmast åt det klassiska perspektivet som byggs upp med tre baselement, där träden utgör förgrunden, vattnet perspektivlinjen och slutligen husfasaderna som blir fonden där blicken stannar. Det är en komposition som man ofta återfinner i Vlaminck måleri, vare sig det är flodlandskap eller lantliga byar som utgör motivet. Spänningen i målningen ligger dels i den dramatiska färgskalan dels i den expressivt, lätt dova målade himlen som utgör en stark kontrast till det lugna, ”händelsefattiga” motivet. Därtill ligger även en spänning i detaljerna, fasadernas lätt antydda fönster är asymmetriskt återgivna och blir i bilden till laddade accenter och man kan fundera på vad döljer sig bakom dessa fönster. Dubbeltydigheten i motsatserna inaktivitet - aktivitet skapar en förunderlig stämning i målningen. Frånvaron av människor i bilden gör att landskapet kan gestaltas på ett annat sätt och det ger utrymme för en friare tolkning av det man uppfattar som karakteristiskt i omgivningen. Det kan också varit så att Vlaminck medvetet avfolkade bilderna för att ge sig själv lite distans till sitt motiv. Han identifierade sig nämligen starkt med det landskap som han bebodde.

"I had no wish for a change of scene. All these places that I knew so well, the Seine with its strings of barges, the tugs with their plumes of smoke, the taverns in the suburbs, the color of the atmosphere, the sky with its great clouds and its patches of sun, these were what I wanted to paint"

Vlaminck kommer att nå många framgångar under sitt liv, inte minst tack vare konsthandlaren Ambroise Vollard som efter “fauvistutställningen” tar honom under sina vingar. Vollard köpte i princip hela Vlamincks produktion efteråt och är den som ordnar konstnärens första egna separatutställning 1906. Det var naturligtvis en ynnest att få hjälp av en så skickliga konstförmedlare som Vollard och Vlamincks verk hänger i dag i många betydande konstsamlingar och på stora konstmuseer ute i världen. Auktionens målning har sedan mycket länge funnits i en betydande privat samling i Sverige. Nuvarande ägares far förvärvade konstverket 1935 i Blomqvist Konsthandel i Oslo. Det är således både ett stycke nationell och internationell konsthistoria som nu finns möjlighet att förvärva!