"Yellow Nunn"
Executed in 1975. Painted and chromium-plated steel. Height 115, length 163 and width 102 cm.
Leo Castelli Gallery, New York.
Bo Alveryd, Kävlinge, Sweden.
Private collection.
Julie Sylvester, "John Chamberlain; A Catalogue Raisonné of the Sculpture 1954-1985", 1986, illustrated pl. 526.
John Chamberlain (1927-2011) föddes i Rochester, Indiana. Under de två åren på Art Institute of Chicago (1950-1952) arbetade han med svetsade stålskulpturer och det var först mot slutet av 1950-talet som han började arbeta med plåt och delar från bilar, något som sedan nästintill blivit konstnärens signum. Dessa bemålade plåtsjok, ibland sammanfogade med helt igenkännbara delar från bilskrot, gjorde konstnären som både fristående skulpturer på golvet och som skulpturer att hänga på väggen. John Chamberlain revolutionerade skulptur som genre och hans betydelse för yngre generationers konstnärer kan knappast överskattas.
1960 hade Chamberlain sin första riktiga galleritutställning hos legendariska Martha Jackson. Trots att han knappt sålde något tog kritikerna honom till sig och han inkluderades följande år i utställningen The Art of Assemblage på Museum of Modern Art i New York. Det var en banbrytande utställning som egentligen för första gången med ett helhetsgrepp introducerade konceptet assemblage för den amerikanska publiken. Utställningen inkluderade vitt skilda konstnärer såsom Picasso, Duchamp, Braque, Man Ray, Rauschenberg, Chamberlain m fl. Efter att ha ställt ut flera gånger hos Leo Castelli under 1960-talets första hälft, medverkat vid Venedigbiennalen och visat vid biennalen i São Paulo, började konstnären att experimentera med andra material än bilplåt. Han gjorde textila skulpturer i skumgummi, prövad sig fram med abstrakta målningar och experimenterade med plexi. Mot slutet av 1960-talet jobbade Chamberlain också mycket med film. Ett av de mest välkända produktionerna är The Secret Life of Hernando Cortez (1968), där Taylor Mead och Ultra Violet, Andy Warhols stjärnor, medverkade. Eller som Chamberlain själv har sagt i en intervju med Julie Sylvester: ”In The Secret Life of Hernando Cortez the cast was just friends of mine who were fooling around with notions of conquest. Andy Warhol was making some of these dumb movies also.”
1972 började Chamberlain åter använda bildelar till att skapa sina skulpturer. De flesta skulpturerna under den här tiden tillkom i ateljén på samlaren Stanley Marshs ranch i Mexiko. Den aktuella skulpturen ”Yellow Nunn” är utförd 1975 och med proveniens Leo Castelli är den ett otroligt spännande exempel på Chamberlains skulpturer när de är som bäst. Verket är fullt av konstraster: den hårda ytan mot de mjuka uppbrutna skikten, det imposanta formatet mot formens och kompositonens lätthet, svärtan mot de ljusa partierna etc. Nu lade han också till accenter av färg mot de redan bemålade ytorna, vilket även denna skulptur är ett exempel på.
Med stor distans till sig själv och det “skapande geniet” utgick Chamberlain nästan alltid från det lustfyllda och känslostyrda i sitt skapande. Att han också debuterade när den abstrakta expressionismen nådde sin kulmen och hans konstnärskollegor hängde på Cedar Bar, har gjort att hans verk ofta ses som den tredimensionella motsvarigheten till det då aktuella måleriet. Han inspirerades av Franz Klines och Willem de Koonings måleri och han tog den fysiska formen vidare från det formella och skapade på känsla och på gehör.