Gösta Adrian-Nilssons högst personliga konstnärskap är utan motstycke i den svenska modernismens historia. Medan majoriteten inom det svenska avantgardet i början av 1900-talet reste till Paris för att finna nya vägar, valde lundensaren GAN i stället att fara till Berlin. Tysklandsvistelsen, som varade halvtannat år, kom att innebära en fullständig konstnärlig nyorientering för GAN.

Jan Torsten Ahlstrand skriver: ”Den livsavgörande upplevelsen för GAN blev Erster Deutscher Herbstsalon, arrangerad av Herwarth Walden i Berlin hösten 1913 med 85 konstnärer från 12 länder och 366 verk.” ("GAN -den store outsidern i svensk modernism", Mjelllby konstgård/Halmstadgruppens museum, Halmstad 2002). GAN övergav nu helt sin tidigare symbolistiska stil och övergick till ett utpräglat modernistiskt måleri med stark samtidsanknytning. Inspirationen kom från de italienska futuristerna, de franska kubisterna och från Kandinsky och Franz Marc, vilkas måleri han noga hade studerat på Herwarth Waldens galleri "Der Sturm". De starkaste impulserna fick GAN till en början av de italienska futuristerna, och under de följande åren utvecklade GAN ett nytt sätt att gestalta den moderna maskinåldern och dess estetik i sitt måleri.

GANs speciella signum under de första åren efter vistelsen i Berlin och Köln blev rökbolmande lokomotiv och tåg i futuristisk rörelse, vilket bland annat framgår av hans snälltågsmålningar från 1915-16. Den tidigare okända målningen "Spårvagnen" förefaller att kunna vara utförd i Berlin redan 1913-14 och är i så fall ett mycket tidigt exempel på GANs konstnärliga nyorientering. Den av elektriskt ljus upplysta spårvagnsinteriören är prismatisk sönderdelad i kubistisk-futuristisk anda och innehåller skyltar med siffran ”29” och fragment av tyska namn. En intressant detalj är den ensamme blå matrosen i spårvagnen, en figur som pekar fram mot vad som längre fram kom att bli ett huvudtema i GANs måleri. De blå matroserna blir för GAN både en modernitetssymbol och ett uttryck för hans homoerotiska läggning.

"Spårvagnen" pekar fram mot GANs mogna måleri, som han utvecklade under de följande två åren i Lund, innan han flyttade till Stockholm. Den 31/8 1917 skrev GAN i sin dagbok: ”Att förena vision och konstruktion till högsta fulländning – det är vad jag vill.”