Axel Fridell

Som ung elev vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm företog Fridell, hösten 1914, en resa till Köpenhamn där han tjusades av Eckersbergsskolans redbara intimism. I april 1918 gjorde han på någon vecka sin andra resa till Köpenhamn, där han åter fördjupade sig i studiet av den tidiga danska 1800-talsskolan. Om Eckersberg och Köbke skriver han till sin vän dr Nils Palmgren: "-Karlar, som gå rakt på sak utan tricks och göra vad dom måste göra". Efter en vistelse i Paris återvänder Fridell sommaren 1923 till sin hembygds uppväxtmiljö. Karl Asplund skriver följande om Fridell under denna period: "Sin färdiga, fullkomligt egenartade målningsstil fann han under Falu-åren efter hemkomsten, då han arbetade i ett par rum i Hans Johansons fädernegård, Åsgatan 27. Dennes far hade där en liten butik, en tobaks- och leksaksaffär, och i det kala rummet innanför satt Fridell och målade med rekvisita av gamla kuriösa ting, som han lånade från pantbanken. [...] Säkerligen ha just minnena från Settignano smultit in i den nordiska miljön. Men det var andra gamla kära konstminnen, som fingo spela in i de små tystnadens poem, han älskade att göra de sparsamt möblerade rummen till - med ganska mycken fri omdiktning. Det var intrycken av Eckersbergsskolan och Hammershöi, som han beundrat under sin resa till Köpenhamn som akademielev. [...] 'Interiör med kopparstick' har en militärisk stränghet och empiremässigt torftig symmetri i arrangemanget. På väggen hänger ett franskt stick med en napoleonsk ryttare, utförande en 'balotard à droit' -ett hugg från höger-, och som ett minne av gamla knektar i Dalregementet ser man också en sabel och, liggande, en esskornett. Den dalabyggda fiolen har även den fått sin plats på väggen". Det kanske intressantaste inslaget i kompositionen berörs dock ej av Asplund. Fridell har nämligen på ett mästerligt sätt komponerat in en liten solstrimma som skänker liv åt den annars strama kompositionen. Strimman spelar över det grafiska bladet och får den förgyllda ramen att blänka till innan den slutligen vilar på kornetten. Kompositionen har också starka beröringspunkter med målningen "Solstrimman" som utfördes tidigare samma år och återger samma interiör. Intressant är, även, att Asplund som stor kännare av grafisk konst inte identifierar 'kopparsticket' vilket återger Jacques-Louis Davids berömda motiv "Napoleon vid Sankt Bernhard". Dock är det lätt att instämma i Asplunds beskrivning av motivet som "den lilla tystnadens poem".