Fender, "Stratocaster", elgitarr, USA, 1962.
Serienummer 90784 överensstämmer med sen 1962-modell, vitlackerad kropp i al, hals i lönn, greppbräda i rosewood med "Clay Dots", prickarna på 12:e bandet har bredare avstånd (1952- 63), stämskruvar "Kluson Deluxe Single Line", förkromad hardware, originalstall med "svajarm", trelagers nitrateplektrumskydd "Green Guard", 3x "Single Coil"-mikrofoner, treläges mikrofonomkopplare, 1x volym 2x tonrattar. Hals daterad 2OCT62B, "Centralab"-trevägsswitch CRL1452, "Stackpole" potentiometrar märkta 70-2125-0035 250K AUD 304-6242, (6242 markerar produktionsvecka 42 1962). Mikrofonerna mäter: stall 5,75 kOhm; mitt 5,96 kOhm; hals 5,99 kOhm. Svenskt originalcase medföljer. Längd 98, bredd 31,5, höjd 6 cm.
Åldersrelaterat slitage, repor, spricka från skruvhål, märken, lackskador, "sandad hals", senare ditsatt sadel, omlackerad kropp, möjligen omlackerad hals, nya bandstavar, ej fullständigt genomgången.
Säljarens besiktningsintyg från "No 1 Guitarshop", Göteborg medföljer.
Gitarren har besiktats av No 1 Guitarshop i Göteborg 2024-08-01, Deras utlåtande avseende gitarren: "Gitarren är omlackerad, bandstavar har nyligen bytts, i övrigt original med mycket god spelbarhet".
Bjarne Möller, Lee Kings samt Hansson och Karlsson.
It seems that there is no text provided for translation. Please provide the text you would like me to translate to English.
A.R. Duchossoir, "Guitar Identification", s. 4; 5; 10; 11; 12; 13.
Bjarne Möller, eller Bjärne som många av hans vänner kallade honom, måste beskrivas som något av en dold legend inom svenskt musikliv. Detta trots ett förflutet i Lee Kings som med flera hits och genom omfattande turnéer, med tillhörande stora gager, spelade på samma scener som The Rolling Stones och The Who, eller, på vad som fanns kvar av förstärkarna efter Pete Townsends omilda behandling av utrustningen. Med sin vita Fender Stratocaster spelade han med Lee Kings på den mer eller mindre demolerade anläggningen. Eller, med Bjarnes egna ord: ”Pete Townsend körde in hela gitarrhalsen i högtalaren och avslutade showen med att kasta gitarrerna. Sedan skulle vi in och spela på anläggningen. Det sprakade…”.
Den vita Fendern följde honom från Lee Kings till Hansson och Karlsson, där han utgjorde en slags tredje, inofficiell medlem. Gruppen existerade bara under tre år, 1966 – 1969, men gjorde starka intryck på efterkommande band. Deras psykedeliska, improvisatoriska jazz med dess både lekfulla och kaotiska uttryck kom att bli ojämförligt inflytelserik, inte minst på den efterföljande proggvågen.
Bjarne, med Fendern i högsta hugg, finns avbildad på ett foto av Hansson och Karlsson, taget av Hasse Persson på Gyllene Cirkeln år 1967. Kanske var det där Jimi Hendrix spelade på Möllers Stratocaster efter hans spelning på Gröna Lund, som Bjarne själv hävdade i en intervju i Sala Allehanda år 1996: ”Jimi Hendrix lånade min gitarr och jammade en hel natt med Hansson & Karlsson på Gyllene Cirkeln. Men han är ju vänsterhänt så han lade den i knät och spelade genom att glida på strängarna”. Eller var det på den legendariska klubben Filips som jammet ägde rum, som det står att läsa i häftet till duons postumt utgivna ”For People in Love”, där Roger Bergner beskriver att ett tretimmars jam ägde rum på klubben efter Hendrix spelning på Gröna Lund?