Lennart Rodhe

På sommaren 1948 arbetar Rodhe med att gestalta rum och rörelse genom att bara utgå från den enklaste av alla geometriska former, triangeln. Då han använde enbart trianglar blev bildrummet ofta grundare än vad han önskade. Genom färgsättning med kontrastverkan kunde ett visst djup skapas men det var svårt att skapa en illusion av rörelse i bilden. En triangel sedd från sidan förblir en triangel, bara lite smalare – och den håller sig kvar på ytan i bilden. Genom att skriva in elipser i trianglarna, som i verket ’Snurran’ (presenterad i denna auktion), skapades ett optiskt intryck av rörelse i bilden. Ögat uppfattar elipsen som en cirkel, ställd på snedden och trianglarna börjar därmed röra sig åt olika håll. Genom upprepning och färgsättning åstadkommer Rodhe perspektiv och djup, men han tillämpar inga principer mekaniskt. En udda form kan sabotera ordningen och ge upphov till ett helt annat förlopp. En ny färg kan helt omotiverat leta sig in utan att vara del av ett större sammanhang.

Thomas Millroth har beskrivit tillkomsten av de två motiven ”Snurran och Draken” i SAKs publikation 1989:

”Efter Eiffeltornets tema började Rodhe renodla trianglarna. Den första skissen till ”Snurran” är daterad den 4 december 1947. Den är gjord på svart ingres-papper med temperavitt och tusch, typiskt för en konstnär med en sådan blick för mellanrummets betydelse...Samtidigt som rörelse och växlingar mellan former skapas måste bilden upplevas som en helhet. I ”Drakar” kompliceras detta genom att ytan består av en mosaik av trianglar, som färg- och valörmässigt är så arrangerade att de elliptiska formerna sätter dem i rörelse. Och samtidigt växlar trianglarna läge, men alltid så att de har kontakt med bilden yta, antingen genom spetsen eller en sida.”

Triangelmålningarnas dynamik innehöll en stark cirkulerande rörelse, som också gick in och ut i bilden, och kretsade kring ett centrum.

Samma slags energi skulle snart också dyka upp i dåtida stadsplanering. Det finns till exempel tydliga paralleller mellan Rodhes ”Drakar” och det sex år senare invigda Vällingby med sitt moderna centrum. I flygperspektiv syns huskropparnas och vägarnas rörelse in mot och från förstadens centrum. Men där stadsplaneringens vitalitet falnat sedan dess, behåller målningarna sin starka rörelseenergi oanfrätt. Rodhe var först ut bland kamraterna att få stora uppdrag. 1948 till 1953 arbetade han med Trappans tema för Ängby skola, och 1948 – 1952 med ”Paket i långa banor” för posthuset i Östersund. I de första skisserna till ”Trappan”, som utfördes på kartong och monterades på vägg, ingick både ”Drakar” och ”Snurran” (se foto). I den slutliga versionen av ”Trappan” för teckningssalen i Ängbyskolan fick trappans spiralform ta mer plats och den strama formen varierades över hela väggytan.

De första offentliga uppdragen följdes av fler som Astras matsal i Södertälje, glasfönster på Svenska Handelsbanken, stengodsväggar på Dagens Nyheter, textilier på Riksarkivet och Riksbanken med flera och två stora mattor till Thielska Galleriet. Lennart Rohde ägnade en stor del av sitt konstnärsliv åt monumentala uppgifter. Han drömde om att monumentalverket skulle vara var mans egendom och skulle kunna beskådas och bedömas av så många som möjligt. Besvikelsen var stor över att offentlig konst inte alltid bevaras för framtiden. Vissa av Lennart Rodhes offentliga verk kan inte längre ses.

Lyssna på Thomas Millroth presentera verket på Galerie Bel' Art via denna länk https://belart.se/lennart-rodhe-paintings-1948-1965-0.

Bildtext : Väggmålning i Ängby läroverk (i den första versionen på kartong finns både ”Drakar” och ”Snurran” med). Foto: Sune Sundahl, 1948

Bildtext: Vykort - flygfoto över Vällingby centrum, 1950-tal.