Lennart Rodhe

Lennart Rodhes besök i Paris hösten 1947 blev en stark upplevelse. Efter krigsårens instängdhet lockades Rodhe att resa ut i Europa och resan gick först till konstens mecka, Paris. Han reste med sin dåvarande fru Eivor Burbeck och under några veckor besökte paret museer, gallerier och andra svenska konstnärer bl.a. Lage Lindell. I bagaget hade Rodhe en beställning från Bonniers förlag för ett bokomslag till ”Den ointresserade mördaren” av Tord Herne. Inspiration till omslaget fann han i Paris då han kom över en mapp med reproduktioner av den avantgardistiska fotografen Germaine Krull. Mappen ”Metal” från 1928 innehöll 64 bilder av kraftiga metallkonstruktioner som lyftkranar, broar, järnvägar och kraftstationer tagna i närbild eller från hisnande kameravinklar. Eiffeltornet var fotograferat underifrån och bilden gjorde starkt intryck på Rodhe. Det blev inspiration för bokomslaget för Bonniers och samtidigt startpunkten för en ny inriktning för hans konst, trianglarnas tema.

På sommaren 1948 arbetar Rodhe med att gestalta rum och rörelse genom att bara utgå från den enklaste av alla geometriska former, triangeln. Då han använde enbart trianglar blev bildrummet ofta grundare än vad han önskade. Genom färgsättning med kontrastverkan kunde ett visst djup skapas men det var svårt att skapa en illusion av rörelse i bilden. En triangel sedd från sidan förblir en triangel, bara lite smalare – och den håller sig kvar på ytan i bilden. Genom att skriva in elipser i trianglarna, som i ’Snurran’, skapades ett optiskt intryck av rörelse i bilden. Ögat uppfattar elipsen som en cirkel, ställd på snedden och trianglarna börjar därmed röra sig åt olika håll.

Den första skissen till ”Snurran” är daterad den 4 december 1947. Den är gjord på svart ingres-papper med temperavitt och tusch (se bild från vernissagekort, Ny Realitet. Östersund 1949).

Genom upprepning och färgsättning åstadkommer Rodhe perspektiv och djup, men han tillämpar inga principer mekaniskt. En udda form kan sabotera ordningen och ge upphov till ett helt annat förlopp. En ny färg kan helt omotiverat leta sig in utan att vara del av ett större sammanhang.

Rodhe var först ut bland kamraterna att få stora uppdrag. 1948 till 1953 arbetade han med Trappans tema för Ängby skola, och 1948 – 1952 med ”Paket i långa banor” för posthuset i Östersund. I de första skisserna till ”Trappan”, som utfördes på kartong och monterades på vägg, ingick både ”Drakar” och ”Snurran”, två motiv som återfinns i denna auktion (se foto). I den slutliga versionen av ”Trappan” för teckningssalen i Ängbyskolan fick trappans spiralform ta mer plats och den strama formen varierades över hela väggytan.

De första offentliga uppdragen följdes av fler som Astras matsal i Södertälje, glasfönster på Svenska Handelsbanken, stengodsväggar på Dagens Nyheter, textilier på Riksarkivet och Riksbanken med flera och två stora mattor till Thielska Galleriet. Lennart Rohde ägnade en stor del av sitt konstnärsliv åt monumentala uppgifter. Han drömde om att monumentalverket skulle vara var mans egendom och skulle kunna beskådas och bedömas av så många som möjligt. Besvikelsen var stor över att offentlig konst inte alltid bevaras för framtiden. Vissa av Lennart Rodhes offentliga verk kan inte längre ses.