Alexander Calder

“When everything goes right a mobile is a piece of poetry that dances with the joy of life and surprise." E. Hutton and O. Wick (eds.), Calder, London 2004, sid.

Alexander Calders insektsliknande skulptur sveper, med sina långa spröt, känsliga för minsta vindpust, i vida rörelser. Mobilen kan vrida sig horisontellt i 360° och även röra sig vertikalt. Alla delar är beroende av varandra och spelar en lika viktig roll i den intrikata mekanismen.

Alexander Calder (1898-1976) uppfann mobilen, som hans vän och kollega Marcel Duchamp döpte hans rörliga skulptur till. Calder ville väcka liv i det tredimensionella konstverket och befria det från sin låsta position. Hans första mobil (1931) var motordriven, men redan i början av trettiotalet kom han på ett sätt att utnyttja luftströmmarna för att få skulpturen att röra sig av egen kraft. I perfekt balans, svävade sedan mobilen antingen hängande från taket eller stödjande sig på en ”stabil”, som han kallade sina fasta abstrakta skulpturer i järn för. En utandning eller försiktig åtkomst räckte för att få den att utföra sina luftburna konster. I rörelsen kan mobilerna ändra form och kasta intressanta skuggor. Några av de större hängande kan även sjunga när de nuddar varandra likt frusna löv i vinden.

Alexander Calder kom från en konstnärsfamilj men utbildade sig först till ingenjör av försörjningsskäl, vilket han hade glädje av när han konstruerade sina verk. Han hörde till avantgardet i Paris på tjugo- och trettiotalet där surrealismen och dadaismen men även den abstrakta konsten stod i fokus. Inspirerad av Piet Mondrian höll han sig till primärfärgerna – rött, blått och gult. Lekfullheten och grundfärgerna delade han med vännen Joan Miró, som också fascinerades av Mondrians stränga färgval.
Ett av Calders mest kända verk är Cirkus Calder, numera konstant utställd på Whitney Gallery i New York, där djur och akrobater i ståltråd, metall och tyg intar manegen, en installlation som han också uppträdde med för sina parisvänner i en två timmars föreställning. Han hade alltid lite ståltråd i fickan för att kunna skissa på nya idéer.
1940-talet var en betydande period i Alexander Calders konstnärskap. 1943 arrangerade MoMA en retrospektiv utställning som blev en stor publiksuccé . Tre år senare kurerade Marcel Duchamp en utställning på Galerie Louis Carré i Paris, med framför allt Calders hängande och stående mobiler. Förordet i katalogen var skrivet av Jean-Paul Sartre.

På femtiotalet gick Alexander Calder även upp i monumentalformat och hans jätteskulpturer, ett slags landmärken, finns representerade i museiparker över hela världen. Som den 13 meter höga motordrivna mobilen De Fyra Elementen utanför Moderna Museet i Stockholm och luftdrivna Little Janey-Waney på slänten framför konstmuseet Louisiana i Danmark. Platsen kallas numera Calder terrassen. Där står också en av hans stabiler Almost Snow Plow en tung järnpjäs som på avstånd ser fjäderlätt ut. Hans högsta 20,5 meter El Sol Rojo, skapade han till sommarolympiaden i Mexico City.

Auktionens verk Untitled förvärvades på Buchholz Gallery 1949 på utställningen ”Alexander Calder”. Under 1930-talet arbetade Curt Valentin som konsthandlare på Buchholz Gallery i Berlin. 1937 emigrerade han till USA med ett tillräckligt antal verk av tyska modernister för att kunna öppna galleriet under samma namn i New York. Valentin arrangerade många betydelsefulla utställningar och knöt några av de mest namnkunniga konstnärerna till sitt galleri.