Ester Dorothea Almqvist

Avporträtterad är konstnärens mor, Augusta, och dennes syster, Abela. Målningen är utförd på Fogdaholms herrgård utanför Aneby i Småland där Almkvist bodde tillsammans med sin mor och syster mellan 1901-1913. Målningen är ett av Ester Almqvists huvudverk inom hennes nationalromantiska produktion.
Esters Almqvists far kom från en småländsk prästsläkt och var djupt engagerad inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS), främst inom missionsverksamheten och inom nykterhetsrörelsen. Han dog när Ester Almqvist var 9 år och modern, Augusta, försörjde därefter familjen som privatlärare och som religiös bokhandlare. Ester Almqvists rörlighet var sedan födseln begränsad på grund av en deformerad rygg. I Bo Bergmans postumt utgivna självbiografiska essäsamling Noaks Ark, beskrivs en småländsk prästänka och hennes två döttrar, varav en är puckelryggig. Esters syster Maria var också poetens inspiration i kärleksdikterna "Stjärnöga" och "Över tid och rum".
Esters Almqvist utbildade sig på Tekniska skolan i Stockholm 1888-91 och på privatlektioner för Gustaf Cederström. Hon fortsatte sina konststudier på Valand i Göteborg, där konstundervisningen leddes av Carl Larsson och Richard Bergh. Hon var även under en tid elev i konstnärsförbundets skola med Per Hasselberg och Bruno Liljefors som handledare. Hon försörjde sig under sin utbildning genom att illustrera bibelordspråk som gavs ut av EFS, illustrationsjobb som förmedlades av modern. Hon skrev och illustrerade även barnböcker. Som medlem i Konstnärsförbundet 1897-1900 var hon redan tidigt i sin karriär representerad på svenska och internationella utställningar. Hon deltog bland annat i världsexpositionen i Saint Louis 1904.
Då Ester Almqvist slog igenom, var hon en av skymningsskildrarna och producerade konst med djupa skuggor och vemodig stämning. Med idéer stöpta i tidens nationalromantiska anda ansåg hon att konstnärers rötter i det svenska landskapet styrde deras kreativa process och närheten till rötterna avgjorde äktheten i konsten. Hon uttryckte detta i ett brev till en vän 1896 där hon beskrev sig som tvingad att leva i "två världar" - den hon trivdes minst i var den hon ansåg sig nödd att anknyta till i sin konst för att vara "äkta". Den första världen var livsbejakande och bohemisk, befolkad av "solmänniskor" (som hon kallade sina konstnärsvänner), medan den andra tillvaron enligt henne var "tung och förhistorisk", "svensk och bondsk". Hon fortsätter: "Det är min gamla tillvaro som småländsk prästdotter, som aldrig kan utplånas. Rolig och upplyftande är den inte, men ändå underligt nog är det bara i den omgivningen och i den luften, så att säga, som jag kan måla så att [...] det är jag och inte dens eller dens efterapare som gjort det, det blir alltid sorgmodiga saker, men i alla fall det enda äkta jag kan åstadkomma." Efter moderns död bröt Ester Almqvist med sitt gamla liv, och också med nationalromantikens ideal, och flyttade till Skåne där hon så småningom anammade expressionistiska influenser från kontinenten. Hon ingick i en grupp av kvinnliga svenska konstnärer som reste, arbetade, ställde ut och tidvis levde tillsammans, bestående av bland andra Tora Vega Holmström. Agnes Wieslander och Maja Fjæstad. Ester Almqvist fick sitt genombrott inom den nationalromantiska traditionen, men banade senare väg för modernismens genombrott i Sverige med en nyskapande neoimpressionistisk och expressionistisk œuvre.