Carl Larsson, executed 1882. Watercolour and charcoal on paper glued on canvas
65 x 90 cm.
Paper laid down on canvas. Damages. Repairs. Stains.
Professor Carl Wahlund (1846-1913), Uppsala.
Kalmar Nation, Uppsala (deposited at Carolina Rediviva since 1986).
Nationalmuseum, Torsten Gunnarsson, "Carl Larsson, En utställning ingående i Nationalmuseums 200-årsjubileum", Stockholm, 1992, cat. no 5.
Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson: signerat med pensel och penna”, 1999, upptagen i verksförteckningen, p. 25 cat no. 200.
Georg Pauli, ”Konstnärsbrev II”, Stockholm 1928, p.21f.
Börjeson, Bertil "Från Grèz till 'Bortom Bullret'. Några anteckningar om Kalmar Nations Carl Larsson-kartonger.", in Kalmar Nations skriftserie XXVII, 1950, p. 42-45.
Börjeson, Bertil, ”De nordiska konstnärernas jul i Paris 1882. Ett postscriptum till uppsatsen Från Grèz till Bortom bullret”, in Kalmar nations skriftserie XXIX, 1952, p. 30-36.
Nationalmuseum, Torsten Gunnarsson, "Carl Larsson, En utställning ingående i Nationalmuseums 200-årsjubileum", Stockholm, 1992, p 44
Gunnarsson, Torsten. (red.), The painters in Grez-sur-Loing, Tokyo, 2000.
Meister, Anna, Rech, Carina & Sidén, Karin (red.), Grez-sur-Loing: konst och relationer, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, 2019, p. 173f.
Denna kartong beskriver ensamheten efter att vännerna lämnat Paris, vilket vi ser i den undre bilden där Carl Wahlund sitter ensam på Restaurant des Lias. I den övre bilden är det livets glada dagar i goda vänners lag och runt punschskålen ses från vänster: (troligen) Axel Borg, en oidentifierad person sjungande "Rio de Janeiro", Johan Ericson, Carl Larsson, bakom punschbålen skulptören Ingel Fallstedt, Ernst Josephson sjungande "Per Svinaherde", Allan Österlind, John Börjeson i pipskägg, August Hagborg samt Hugo Birger med ett glas i handen. Med ryggen mot betraktaren Carl Skånberg. I Spadas text om julfesten i Gréz 1882 (publicerad 9 januari 1883) omnämns denna kartong som "'Hörnan' förr och nu". Bertil Börjesson skriver följande om Spadas titel från 1883: ""'Förr' bör tolkas som år 1878 eller däromkring; 'Hörnans' roll som stamlokus för svenskarna i Paris övertogs under 1880-talet förra hälft av Restaurant 'Molle'" (Börjesson, sid 31).