Axel Nilsson

Hösten 1936 lämnade Axel Nilsson Kungsholmsstrand. Dels var lägenheten för liten och dels ville Axel få nya vyer att måla, utsikten mot Karlbergsstrand och trakten runt Karlbergssjön hade han målat otaliga gånger och nu behövde han nya utmaningar. Vid denna tid var det gott om bostäder att hyra i Stockholm och valet föll på en trerumsvåning sju trappor upp med adress Stadsgården 10. Här strömmade ljuset in från en lång fasadvägg helt genombruten av fönster och utsikten var slående bort mot Gamla Stan, Stadsgården och Djurgården. Panoramat bjöd nya motiv varje dag, den nybyggda Katarinahissen, Djurgårdsfärjorna som strävade på i ur och skur, finlandsbåtarna och inte minst aktiviteten vid Stadsgården. I hans måleri från denna period fylls dukarna med bogserbåtarna i svängen in mot Stadsgården, de stora lastfartygen vid kajen och lyftkranarna, styckegodset, hamnarbetarna och lastspårens lok och vagnar. Stadens hjärta klappar hos Axel Nilsson i hans Stockholmsvyer och en förnimmelse av dofter, känslor och minnen lägger sig trivsamt tillrätta i vårt medvetande. I målningen "Utsikt från Stadsgården", troligen utförd i slutet på 1930-talet, ligger bogser -och lastbåtar förtöjda i förgrunden och längre bort i horisonten kan man identifiera stadens täta bebyggelse med torn och tinnar. I övre högra hörnet löper bron över till Skeppsholmen med Skeppsholmskyrkan som landmärke. Målningen är frisk med det gnistrande klarblå vattnet som dominerande färg, kanske är det en tidig vårdag i mars, lite kylig, men med ett löfte om att staden snart skall få bada i vårfärger och ljus igen.