Erling Ärlingsson

Erling Ärlingsson föddes 1904 i Värmland och började på konstskolan Valand i Göteborg 1927, där han fick Tor Bjurström till lärare.
Därefter fortsatte studierna i Paris följt av studieresor, varefter han återvände till sin värmländska hembyggd. Under elevtiden på Valand tillhörde Ärlingsson gruppen som kallades Göteborgskoloristerna, som från 1930-talet och framåt gick till den svenska konsthistorien.

Erling Ärlingssons måleri kännetecknas av motställda eller över varandra skiktade färgplan, ofta med landskapsmotiv där människans vardagligt tidlösa arbeta pågår. Ärlingsson var en utpräglad färgromantiker, en kolorist som skapar en lyriskt betonad omtolkning av en naturupplevelse. Däri ligger kolorismen. Genom måleriet ville han omvandla den grå världen och göra den sinnligare och mer expressiv – som en form av trots mot omvärlden.

Erling Ärlingsson ville under 1960- och 70-talet förmedla sin färglära till unga lovande konstnärer i Värmland, som lärare i måleri. Lars Lerin var en av Erling Ärlingssons unga elever.

"I dag lever detta förhållningssätt vidare hos bland annat konstnären Lars Lerin, som studerade som ung tonåring för Göteborgskoloristen Erling Ärlingsson i Värmland:
– Jag vill också gärna att färgen ska sjunga. Jag tänker alltid att det är ljuset som är motivet. Färgen är huvudsaken. Allt annat kommer liksom i andra hand, säger Lars Lerin.”
Ur intervju i Göteborgsposten 19/7 2020.

Målningen visar en tvätterska intill sjön Lilla Salungen i Mangskogs socken, Arvika 1940.