Helene Billgren

”Helene Billgren är utbildad vid Valands konstskola 1982-87. Hennes måleri kännetecknas av lekfullhet och allvar, huvudpersonerna är ofta kvinnor: hemmafruar, flickkvinnor och sjuksköterskor i drömska landskap. Hon gör också installationer av vardagsföremål och teaterscenografi.
Under tio år tecknade och målade hon enbart sjuksköterskor. Och under tjugo år målade hon inte alls. Måleriet kan bli för ansträngande, säger hon, för självförbrännande. Under uppehållet skapade hon andra saker, bland annat installationer av återbrukade vardagsföremål."
Ur DN Kultur, 5/1 2020

"Helene Billgren fyller nu Liljevalchs med över hundra verk i olika tekniker. Jessica Kempe fastnar främst för hennes lysande, helt egna måleri.
Vad består Helen Billgrens hisnande måleri av? Varför blir det så bra? När blir det inte lika bra? Och vad hände med bilden av flickan – hos Helene Billgren alltid förbunden med djuret, i synnerhet med hästen.
Jo, flickgestalten är kvar i måleriet. Det är hon som guidar rakt ut mot månglagrat skimrande berg, gudomliga ljusskyar, mörka dalar, svepande färgvirvlar och stadshägringar. Hon syns nästan alltid bakifrån. Ofta i målningens nedre kant, som stod hon på tröskeln till äventyret. Ibland figurerar hon i landskapets mitt med färg upp till knäna. Det händer att hon gör sällskap med andra hästflickor.”
Ur recension i DN Kultur, 19/10 2019

"Helene Billgren har alltid dragits till motsatser i sitt skapande. Vad många inte vet är att hon under flera år hade sjuksköterskor som ett centralt motiv.
– Jag kan bli besatt av människor som har en laddning, som sjuksköterskor. Tänk dig själv – som patient är det hemskt att bli sjuk och mitt i allt dyker en jättehärlig sjuksköterska upp, säger Helene Billgren när hon ska förklara varför hon under tio års tid satte vita sjukhusrockar och hätta på alla människor i sina konstverk.
Även om det har gått nästan trettio år sedan hon målade sina sjuksköterskor minns hon alla titlar och bakgrundshistorier. Då, i slutet av 1980-talet, var det inte hennes egna erfarenheter som patient som hon använde sig av. Egentligen gjorde hon inga efterforskningar om sjuksköterskor. Hon är noga med att hon inte arbetar med socialrealism.

– Blir det fel kan det bli intressant och jag får använda min fantasi. Helst vill jag vara kvar i barnsfären när jag skapar – där man likt ett barn får göra vad man vill."
Ur tidningen Vårdfokus, 13/2 2020