Torsten Jovinge

I Torsten Jovinges måleri är avsaknaden av människor i landskapen karaktäristiskt, motiven är avskalade. Från 1920-talet levde Jovinge i Södra Frankrike, i Cagnes-Sur-Mer och senare Menton. Under 1933-35 vistades Jovinge huvudsakligen i Båstad och Köpenhamn. Tillsammans med Helge Linden och Bo von Zweibergk skapade Torsten Jovinge en nordisk puristisk stil som de idag känns ganska ensamma om. Speciellt Jovinges palett fångade ljuset vid kusten och havet och skapade utsökta verk, vilka idag är rariteter på konstmarknaden.
Då konstnären dog redan vid 38 års ålder blev hans produktion synnerligen liten. Auktionens målning är utförd i Båstad 1935 och visar Stensåns mynning i Laholmsbukten, från Båstad och Hemmeslöv. Tack vare dateringen vet vi att verket tillhör Torsten Jovinges sista kända målningar.
Jovinge befann sig året efter på fel plats vid fel tillfälle, då han 1936 reste till Sevilla för att måla och hamnade mitt i utbrottet av det spanska inbördeskriget den 18 juli 1936. Han dog den 20 juli. Enligt de spanska myndigheterna hade han begått självmord, en chock för hans hustru Stella och deras döttrar Lena och Marika. På 1980-talet skrev hans dotter Marika Jovinge en biografi om fadern och fann vid sitt sökande, om vad som egentligen hänt honom, att han hade blivit halshuggen. Troligen sågs hans teckningar av upprorsmännen som bestickande. Några obduktionspapper har inte bevarats, och var graven finns har inte heller gått att få reda på.
Torsten Jovinges konst fick inget musealt erkännande under sin livstid. Jovinges konstnärskap har istället lyfts fram i ett flertal sammanhang i efterhand, bland annat på Norrköpings Konstmuseum 1981 och med utställning i Sevilla 1992. Jovinge hyllas numera som en Sevilla-son och betraktas som en av stadens 7700 offer under inbördeskriget. Hans öde beskrivs ingående i boken "Döden i Sevilla" av historikern Nicolas Salas.