Waldemar Lorentzon

Gladiolus blommar i vitt, rosa och brandgult. Konstnärerna Waldemar Lorentzon och hans kusiner Erik och Axel Olson blommade bokstavligen ut, via den förunderliga konstnärsresa som tog sin början i Paris.

Från Halmstad tog de sig, med begåvning, nyfikenhet och äventyrslusta till Paris och fick där gå i lära hos den tidens främsta modernistiska guru: Fernand Léger. Den kosmopolitiska dynamiken i den franska huvudstaden gjorde starkt intryck på dem. Gösta Adrian-Nilsson, en av sin tids modigaste och mest originella svenska konstnär vägledde dem. Ferdnand Léger förde över sina idéer till sina elever och inspirerade dem.
Det var inte bara bildytan i måleriet som vändes på ända med kubismens och modernismens genombrott. Ingenting tycktes längre vara säkert i 1930- och 1940-talets Europa. Det kokar i Tyskland, Sovjetunionen är en isolerad jättekoloss styrd med Stalins järnhand och i Spanien rasar ett ohyggligt inbördeskrig. Och värre blev det. Men Waldemar Lorentzon hade i grund och botten ett ljust sinnelag.
”Gladiolus blommar i vitt, rosa och brandgult” målades 1945 och bara några år senare sker förändringar i Waldemar Lorentsons konstnärskap. Temat för Lorentzons måleri blir uttalat religiöst och framöver ägnar han sig alltmer åt kyrkomåleri. ”Gladiolus blommar i vitt, rosa och brandgult” är en gnistrande och ljus bild av sakernas tillstånd, innan den religiösa motivvärlden tar över.