Liss Eriksson

Élanie är namnet på två skulpturer av Liss Eriksson, utförda 1948.

Élanie I visar en kraftigt byggd modell, liggande och knäböjande.

Élanie II visar samma modell, fastän sittande.

Liss Eriksson har också bearbetat den sittande Élanie II till skulpturen Oskuld 1953. Liss Eriksson gjorde den första skissen 1948 i Paris efter den svenskan Solveig Vedin, som tidigare arbetat som modell på Konstakademien.

Élanie II finns som offentligt verk, dels utanför tidigare SAF-huset på Blasieholmen i Stockholm, samt utanför Höglandssjukhuset i Eksjö.

Den parallella och senare versionen, döpt till Oskuld, finns vid Norrköpings Konstmuseum samt i Västertorps skulpturpark i Stockholm.

Vid strandpromenaden i södra Lidingö finns en snarlik skulptur, döpt till La Pucelle (Den lilla havsfröken).

År 1947 deltog Liss Eriksson tillsammans med bland annat Arne Jones i utställningen Ung Konst på Färg och Form, som blev upptakten för konstnärsgruppen 1947 års män.

Därefter reste han till Paris tillsammans med sin hustru konstnärinnan Britta Reich-Eriksson (född 1918) och studerade för Jean Osouf och Henri Laurens och blev kvar där till 1951, då han flyttade hem till Stockholm och övertog fadern Christian Eriksson ateljé.

Liss Eriksson influerades tidigt av Aristide Maillol och Henri Laurens, men även av schweizaren Alberto Giacometti. Den enskilda människan kom att spela en central roll i hans skulpturkonst.