Charlotta Fredrika 'Lotta' Sparre (1719-1795) as Diana.
Bears the signature Nattier. Canvas 65 x 53.5 cm.
Probably commissioned by Carl Gustaf Tessin (1695-1770)
as a gift either to his sister Ulrika Sparre (1694-1765), the portrayed's stepmother, or directly to
Charlotta Fredrika “Lotta” Sparre (1719-1795) and subsequently through inheritance to her grandson:
Nils von Höpken (1774-1829)
his son Nils Albrekt von Lantingshausen von Höpken (1811-1868), his son
Nils Albrekt Stefan von Lantingshausen von Höpken (1846-1906) his children
Nils von Lantingshausen von Höpken (1876-1952) and
Clotilde von Höpken (1874-1964)
The portrait was inventoried in the collections at Bogesund in 1875 and still present there in 1938 according to the appendices to the judgment against the Bogesund thieves.
Thereafter in private ownership, acquired in the trade.
Charlotta Fredrika ”Lotta” Sparre (1719–1795) var Carl Gustaf Tessins favoritniece och fick följa med på hans ambassad till Paris 1739-41. Med sin osminkade persikohy gjorde hon succé vid hovet i Versailles, där man kallade henne "La Charmante Rose". Genom Tessins försorg avmålades hon av den tidens stora konstnärer, inte bara i det omtalade porträttet som Diana av Jean-Marc Nattier 1741 (i National Gallery, Dublin) utan också "en trois crayons" av Francois Boucher, som vestal av Donat Nonotte (på Nationalmuseum), i miniatyr av Jean-Baptist Massé och i pastell av Gustaf Lundberg, samt några år senare i Berlin som La Folie av Antoine Pesne (på Nationalmuseum). Hon finns också med på Johan Paschs berömda” Hönstavlan” 1747 (på Gripsholm) som tillkom sedan Tessin överraskat hovfröknarna i badet ”i nog så naturligt tillstånd”. Tessin är själv tuppen i bilden. Av Tessins brev daterat 19–30 juni 1741, framgår att Nattier håll på att kopiera ”Låttas” porträtt.
Lotta Sparre var hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora 1731-41 och sedan hovfröken hos Lovisa Ulrika 1744-48, och gifte sig samma år med överhovjägmästaren greve Carl Reinhold von Fersen. 1767 blev hon överhovmästarinna hos kronprinsessan Sofia Magdalena och var med och medlade mellan henne och Gustav III. Vid Gustav IV Adolfs dop 1778 fick hon riksrådinnevärdighet. Två av de berömda hovdamerna vid Gustav III:s hov, ”De tre gracerna”, var hennes döttrar: Augusta Löwenhielm (1754–1846) och Ulla von Höpken (1749–1810). Genom den sistnämnda kom auktionens målning sedermera till samlingarna på Bogesund, Uppland.
Mycket har skrivits om Bogesund och turerna kring dess siste ägare, fideikommissarien Nils von Lantingshausen von Höpken (1876–1952). Då han tillträdde Bogesund var ekonomin körd i botten av hans far. För hålla fasaden och pappans minne uppe, sålde Nils av föremål i smyg. Han såg också till att boet förblev oskiftat så att systern Clotilde inte kunde få ut sin laglott. Bogesund stod obebott sedan Nils bosatt sig i Stockholm och stölder ägde rum i det tomma slottet. I samband med rättegången 1938 mot tjuvarna gjordes så en inventering av vad som fanns på Bogesund, där porträttet återfinns. När Clotilde väl fått sitt arv avyttrade hon över tid en mängd föremål. Sannolikt har porträttet på den vägen kommit ut i handeln.