"Joe MacDonald in His Apartment, New York, Dec 1982"
Signed David Hockney and numbered #13 on the mount. A total edition of 20. Photographic collage 100.5 x 137.5 cm including frame.
Acquired directly from the artist in New York via Swedish gallerist Björn Bengtsson, 1984.
David Hockney and Lawrence Weschler, "Cameraworks", 1984, illustrated on pl. 83.
David Hockneys gode vän Joe MacDonald finns avbildad som litografi i Hockneys grafiska serie ”Friends”, utförd 1976, samt i auktionens fotokollage från 1982. Joe MacDonald (1945-1983) och Hockney träffades i New York där Macdonald arbetade som fotomodell. Han blev en av Hockneys favoritmodeller och personliga vän fram tills dess att han som första person i Hockneys bekantskapskrets drabbades av AIDS, han dog endast 32 år gammal.
1982 upptäckte Hockney på allvar den fotografiska tekniken. Under årets första halva skapade han så många som 150 fotokollage av polaroidbilder. I juni hade han sin första utställning med endast fotografier, ”Drawing with a Camera” på André Emmerich Gallery i New York.
David Hockney vill med sina kollage undersöka fotografiets sanningshalt, kan ett fotografi verkligen återge den sanna bilden av en människa? Nuförtiden skulle de allra flesta svara nej på den frågan men vad händer om du i stället tar massor av bilder vid samma tidpunkt och av samma motiv. Då borde väl den sanningsenliga bilden framträda?
Så här beskriver Hockney själv sina fotokollage och känslan av att upptäcka en helt ny teknik:
“The main point was that you read it differently. It wasn’t just a photograph. It was abstracted, stylized: the ideas were based on Cubism in the way that it filters things down to an essence… It worked so well that I couldn’t believe what was happening when I looked at it. I saw all these different spaces, and I thought: ‘My God! I’ve never seen anything like this in photography.’ Then I was at the camera night and day. I bought a thousand dollars of Polaroid film straight away! Within a week I’d done very complex things. I quickly discovered that I didn’t have to match things up at all. In fact, I couldn’t possibly match them, and it wasn’t necessary. The joiners were much closer to the way we actually look at things, closer to the truth of the experience.”
Citat från www.thedavidhockneyfoundation.org