Evert Lundquist

Efter några oroliga år, då inre oro och en starkt stegrad färgfantasi råder med bisarra inslag, återvänder Lundquist till den form han påbörjade i "Jardin du Luxemburg", ett av hans mest betydande tidiga verk från 1933-34. Han finner nu sin uttrycksform, hans målningar blir slutna, tunga och pastosa, en form som därefter skulle komma att karakterisera hans arbetssätt. Målningarna är tungt murade och oförlösta. Vid denna tid tillkommer "Kvinnorna vid brunnen" (1938), "Skörden" (1938) och "Vågen I" (1940). Han arbetar intensivt och i april 1941 är det dags för utställning i Konstnärshuset. Utställningen utlöste långa, analyserande recensioner, som andades djup respekt och vittnade om insikten att man här stod inför en sällsynt ursprunglig målarbegåvning. Nils Palmgren skrev i Aftonbladet, "Med tunga färgmassor, murade och på ytan ristade till en luddig, ryaaktig verkan och en lågreliefs plastiska topografi, har Lundquist sakta genomfört en serie kompositioner, där rent klassiska jämviktslagar och en subtil färgverkan spela lika avgörande roller. Djupverkan, bildernas tredjedimension är nästan helt övergivna. Kompositionen blir till genom en balans av massor och block på en yta. Alla tillfälligheter och spontana reaktioner i ögonblicket ha helt eliminerats, även färgschemat är genomfört med beräkning och obönhörlig konsekvens".

Auktionens målning "Vid Hasselbacken - Nattstyke från Djurgården" är utförd någon gång under första hälften av 1938 och är en vidareutveckling av hans tidiga formstarka, pastosa måleri där han likt de äldre mästarna låter ett dramatiskt spel mellan ljus och mörker dominera målningen. Under 1930-talet utför han flera målningar med stadsmotiv både från Paris och Stockholm.