Waldemar Lorentzon
Kuuluu jälleenmyyntikorvauksen piiriin
Tietoa ostamisesta
Kuvan käyttöoikeudet
Tämän tietokannan taideteokset ovat tekijänoikeudella suojattuja, eikä niitä saa kopioida ilman oikeudenhaltijoiden lupaa. Teokset kopioidaan tässä tietokannassa Bildupphovsrättin lisenssillä.
Lisätietoja ja kuntoraportit
"Fiskaren"
Signed Lorentz and dated -28. Canvas 101 x 74 cm.
Alkuperä - Provenienssi
According to note verso acquired by the sculptor Christian Eriksson's second wife Ebba, née Dahlgren.
Acquired early 1980s by the present owner's father.
Näyttelyt
Göteborgs konstförening, "Halmstadgruppen", February 1930, cat. no. 26.
Galleri Modern, Stockholm, 1931.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Halmstadgruppen 60 år", 1989, cat. no. 68.
Muut tiedot
I början av 1920-talet reste Waldemar Lorentzon, av vännerna kallad Walle, och Erik Olson till Paris och började gå i lära hos Fernand Léger på hans Academie Moderne.
”Lika väsentligt som lärdomarna i akademin var kanske det andliga klimatet kring Léger, som Walle och Erik dagligen inandades. Buren av efterkrigstidens hoppfulla vilja att bygga upp ett nytt mera mänskligt samhälle, där skönhet och funktion smälte samman till en enhet, bekände sig Léger nämligen till ’den nya andan’, esprit nouveau, som ur tidens krav växte fram till en universalistisk rörelse. Den hade sitt högsäte i Montparnasse hos arkitekten Le Corbusier och målaren Ozenfant, ’Purismens fäder’, vilka genom tidskriften ’Esprit Nouveau’ 1920-25 sökte sprida dess yttringar inom alla kulturgrenar, även musik, litteratur, film, vetenskap, design etc…Hoppet stod till ’ordning, renhet, klarhet’. På botten jäste drömmen om att med hjälp av teknikens framsteg skapa en ny människovänlig urbanism, präglad av Le Corbusiers skulpturala och funktionella arkitektur. Man hoppades också få dekorera de väldiga murytorna i lysande färger för att liva upp stadsbildens grå tristess. Mitt i denna våg av entusiasm och strålande framtidsvision levde Walle och Erik”. Viveca Bosson, ”Sex sökares vandring – alltid på väg”.
Waldemar Lorentzon anammade Légers postkubism där föremål och figurer var uppbyggda av geometriska former som skulle se maskintillverkade ut. I slutet av 1920-talet blev Lorentzon friare i sitt sätt använda sig av Légers teorier och han gör en serie målningar där människan står i centrum. Figurerna har tydliga attribut som gör dem lätta att identifiera, det kan vara idrottsmän, bönder eller som här en fiskare. Scenen är förlagd till Sverige, närmare bestämt till hamnen i Mölle. I förgrunden står fiskaren avspänt med en låda fisk på axeln. Formerna är platta och uppbyggda av oblandade färgfält med en tydlig kontur som ramar in.
Verket ”Fiskaren” ställdes ut 1931 på Galleri Modern i Stockholm, vilket uppmärksammades av dåtidens konstkritiker.
I tidningen N.D.A. skrev signaturen Efr.L-ki följande om utställningen:
"Mycket av det utställda verkar schema och ofruktbar abstraktion. Wald- Lorentzon, Stellan Mörner och Erik Olson äro såvitt jag kan se de tre bästa i gruppen. Lorentzon har de rikaste färgregistret och den minst schematiska formläran."
Enligt Hallandsposten, 25 februari 1931, så var "Fiskaren" det mest beundrade verket på hela utställningen.
Enligt uppgift a tergo så önskade Waldemar Lorentzon låna in detta verk till flera större utställningar men det gick inte ägarna (skulptören Christian Eriksson och fru Ebba) med på.