Ola Billgren

I Billgrens målning, "Nature morte II", sammanförs två viktiga delar av hans konstnärskap; fotorealismen från 1960-talet och fascinationen för ljuset och den röda färgen som var så stark under 90-talet. Stänk av rött började dyka upp i Billgrens målningar under den senare halvan av 1980-talet, bland annat i ”Historia”, 1986, och ”Trettio år i Lund”, 1989. Senare tog intresset för den karmosinröda färgen fart och 1980-talets helvita målningar ersattes av en hel svit av flammande röda dukar. Billgren menade att det röda pigmentet besatt en mångsidighet som andra färger ofta saknade, det kunde uttrycka både liv och värme men också aggressivitet.
I de röda målningarna använde sig Billgren av fotografiet på ett nytt sätt. Den fotografiska bilden fungerade som förlaga, först noggrant avmålad med pensel, rött i rött, och därnäst skrapades motivet bort med en metallrakel. Tekniken erinrar om den fotografiska framkallningens utdragenhet och resultatet blir motsägelsefullt, den fotografiska bilden kommunicerar inte direkt till betraktaren utan finns i fjärran på gränsen till det synliga. Bakom färgslöjorna som rakeln lämnar efter sig skymtar man ofta ett motiv med intima eller romantiska övertoner, en interiör, ett café, en engelsk park.