Att två svenska konstnärinnor har kommit att – på olika sätt – förknippas med det internationella abstrakta måleriets tidiga utveckling är onekligen anmärkningsvärt. Säga vad man vill om deras manliga kollegor i Sverige, men knappast någon av dessa kan anses ha haft betydelse för den tidiga modernismens utveckling överhuvudtaget i ett internationellt perspektiv. De manliga svenska konstnärerna var i bästa fall trogna följare - i regel dessutom på behörigt avstånd - av redan etablerade internationella riktningar och då oftast inte fullt så avantgardistiska sådana.

Vilka var då dessa kvinnor? Den ena, Hilma af Klint, har under de senaste åren blivit ett namn på allas läppar. I dag är hon ansedd som en av de absolut första konstnärer som utför abstrakta målningar. ”Målningarna till Templet”, de 193 banbrytande verk som hon ”på uppdrag av andarna” skapar under åren 1906-15, visades dock inte för omvärlden förrän långt efter konstnärinnans död 1944. Så även om det som Hilma af Klint skapade i det fördolda har föranlett att man nu, drygt hundra år senare, så smått börjar skriva om den internationella konsthistorien, var hennes konstnärskap en isolerad företeelse, som varken påverkades av eller fick någon inverkan på den samtida internationella konstscenens utveckling.

En som däremot kom att få en central roll i det abstrakta måleriets utveckling på 1910-talet var Nell Walden. Hon föddes 1887 i Karlskrona och hennes flicknamn var Nelly Charlotta Roslund, Nell kallad. Fadern var bataljonspredikant i staden och han blev så småningom kyrkoherde i Landskrona. Modern kom från en välbärgad familj med skotska anor. Nells intresse för konst grundlades tidigt i morföräldrarnas kulturellt präglade hem. I samband med en språkresa till Lübeck 1907 förälskar sig Nell i den tyska kulturen. Efter en avklarad organistexamen får hon 1909, tillsammans med en av sina systrar, en studieresa till Berlin av föräldrarna. Resan gör att hennes längtan efter ett liv utanför hemlandets kulturellt begränsade tillvaro blir ännu starkare.

I Landskrona, dit familjen hade flyttat 1905, bildar Nell tillsammans med några från Tyskland inflyttade unga kvinnor ”Tyska klubben”, där man läser tyska böcker och tidskrifter och samtalar om den samtida tyska kulturen. En av de kvinnor som hon lär känna i klubben är Gertrud. De båda väninnorna träffas nästan varje dag för att utbyta åsikter om det tyska kulturlivet. Hos Gertrud stöter Nell för första gången på Der Sturm, en tidskrift för litteratur och samtida - framför allt expressionistisk - konst, som Gertruds bror Herwarth Walden ger ut. Nell blir begeistrad av innehållet i Der Sturm och slukar den från pärm till pärm.

Sommaren 1911 besöker Herwarth sin syster i Sverige. Gertrud bjuder in Nell till en musikstund med brodern, som inte bara är redaktör för Der Sturm, utan även musiker och kompositör. Tycke uppstår omedelbart mellan Nell och Herwarth. Den senare går så långt som att till sin syster säga ”Den där fröken Roslund skall bli min fru!”, något som dock försvåras av det faktum att Nell redan är förlovad samtidigt som Herwarth vid tidpunkten fortfarande är gift med poeten Else Lasker-Schüler, även om de sedan en tid har separerat. Nells stora intresse för Der Sturm gör i alla fall att Herwarth lovar att skicka tidskriften till henne regelbundet. I slutet av 1911 får Nell tjänst som guvernant i en svensk-tysk familj i Berlin och av en slump stöter hon en dag på Herwarth Walden på Kurfürstendamm.

Deras känslor för varandra finns kvar. De inleder en relation och på hösten 1912 gifter sig Nell och Herwarth.

Nell Walden kom tidigt att bli en nyckelperson i Der Sturms verksamhet. Hon var en starkt bidragande orsak både till tidskriftens allt större fokusering på bildkonst och till grundandet av Galerie Der Sturm 1912. Galleriet blev centralpunkten för Berlins konstscen och det kom att få en enorm betydelse för den moderna konstens utveckling. Man inledde utställningsverksamheten med att visa konstnärsgruppen Der Blaue Reiter. Därefter introducerades de italienska futuristerna för den tyska publiken. Som ett ytterligare belysande exempel på galleriets betydelse kan nämnas att det var på Galerie Der Sturm som Marc Chagall 1914 hade sin första separatutställning. Andra konstnärer som ställde ut på galleriet var Pablo Picasso, Georges Braque, Paul Klee, Wassily Kandinsky, Edvard Munch, Jean Metzinger, Kurt Schwitters och Nell Walden.

Under åren 1912-25 visades 147 utställningar på Galerie Der Sturm och liksom när det gällde tidskriften spelade Nell här en central roll, men inte bara som organisatör och administratör utan även som konstnär. Den multibegåvade Nell började studera måleri vid Der Sturms konstskola 1916 med lärare som Lothar Schreyer och Georg Muche. Det var en skola som hon och Herwarth hade startat detta år för att uppfostra en ny typ av konstnärer. Tanken var att bildkonstnärer, diktare och musiker tillsammans skulle utveckla en ny konst. Skolan kom att inspirera en rörelse som tog form några år senare – Bauhausrörelsen.

Nell debuterade 1916 på en samlingsutställning i Galerie Der Sturm. Mellan åren 1916 och 1925 deltog hon årligen i galleriets utställningar i Berlin – ett flertal gånger som huvudnamn – och i dess vandringsutställningar i Tyskland och internationellt. Näst efter Jacoba van Heemskerck var Nell faktiskt den konstnär som visades flitigast på Galerie Der Sturm under dessa år. Nell Walden kom därmed att tillhöra de tidigaste konstnärerna inom abstrakt måleri och hon betraktas i dag som den första svenska konstnär som medvetet arbetar nonfigurativt. Något som gör Nell Walden extra intressant är att hennes konstnärskap var ett av få som helt skolades inom Der Sturm-rörelsen. Ytterligare en aspekt är den stora inspirationskälla som musiken utgjorde i hennes arbete. Hon lyssnade på Mahler, Beethoven och Stravinsky och fick starka intryck som sedan förmedlades i målningarna. Ibland kunde hon efter ett konsertbesök vara uppe hela natten och måla.

Nell Walden blev senare även medlem i konstnärsorganisationen Die Abstrakten – Internationale Vereinigung der Expressionisten, Futuristen, Kubisten und Konstruktivisten och hon kom att regelbundet ställa ut på Grosse Berliner Kunstausstellung. Dessutom hade hon på 20-talet en stor separatutställning på det berömda Galerie Alfred Flechtheim i Berlin.

Även om Nell Walden var en banbrytande internationellt verksam konstnär under 1910- och 20-talet skulle - i likhet med Hilma af Klint - hennes betydande konstnärskap under många år förbises i den svenska konsthistorieskrivningen. I stället fokuserade man på Nells administrativa talanger inom Der Sturm-rörelsen och inte minst uppmärksammade man hennes stora insats som finansiär av verksamheten och hennes betydande roll som konstsamlare. Till viss del berodde detta förbiseende i historieskrivningen även på Nell själv. När historien om Der Sturm för första gången nedtecknades var det Nell Walden som gjorde det, med hjälp av Lothar Schreyer. På bekostnad av sin egen
betydelse framhöll hon i stället Herwarth Walden och konstnärer som Wassily Kandinsky, Oskar Kokoschka och Marc Chagall.

Tack vare ny forskning har under senare år bilden av Nell Waldens roll i Der Sturm-rörelsen fördjupats och förändrats. Hennes insats som den drivande kraften för verksamheten har uppmärksammats samtidigt som hennes betydande roll som konstnär har kommit i fokus. I dag ställs hon i museisammanhang åter ut parallellt med sina världsberömda konstnärskollegor från Der Sturm-rörelsen och ses som en viktig konstnär inom den tidiga modernismen. En anledning till att det skulle dröja så länge innan man i Sverige insåg Nell Waldens betydelse som konstnär är att hon var en udda fågel ur ett svenskt perspektiv. I Sverige har synen på den tidiga modernismen länge präglats av Matisse-eleverna och man har kommit att framhålla den franska konsten på bekostnad av den i många fall betydligt djärvare tyska tidiga modernismen.

Genom donationer från Nell Walden och Hannes Urech finns ett par centrala verk av Nell i Moderna Museets samling, bland annat oljemålningen ”Passion” från 1918. På konstmarknaden är däremot betydande verk av Nell Walden extremt sällsynta. Det är därför glädjande att på denna auktion kunna presentera ett sådant verk. Trots det lilla formatet präglas den nu aktuella målningen av en anslående kraft och intensitet, som på flera sätt faktiskt överträffar den betydligt större ”Passion”. Liksom många av de andra konstnärerna inom Der Sturm utförde Nell Walden ofta sina verk i små format. Det var ett medvetet val i linje med rörelsens folkbildningsambitioner. Tanken var att man genom att arbeta i små format skulle kunna distribuera konstverken med det tyska postsystemet och därmed sprida den moderna konsten till folket.