Fernand Léger

Fernand Léger rör sig under hela sitt konstnärskap mellan det abstrakta och figurativa.

Studien och målningen ”La racine grise” är utförda 1945, det år då Léger återvänt till Paris efter att ha tillbringat fem år i exil i Amerika under andra världskriget. Landet i väst hade gjort ett starkt intryck på honom, både det pulserande och livfulla New York med dess otaliga reklam- och ljusskyltar men även landsbygden hade inspirerat honom - särskilt den lilla byn Rouses Point intill den kanadensiska gränsen vilken Legér ofta besökte.

Léger ville genom sin konst bidra till återuppbyggnaden av sitt hemland efter andra världskriget och de kommande åren skulle bli mycket produktiva för honom. Vid sidan av sitt måleri arbetade han vid denna tid inom ett antal olika tekniker, däribland keramik, skulptur, glas- och muralmålning. Han öppnade även på nytt sin egen konstskola Atelier Fernand Léger dit många unga amerikanska konstnärer sökte sig. Bland eleverna fanns bland annat Kenneth Nolan, Sam Francis och Richard Stankiewicz.

Trots de många projekten fortsatte Léger intensivt med sitt måleri som under dessa år karaktäriseras av ett friare och mer organiskt uttryck. I motsats till perioden efter första världskriget, ansåg han nu att människan hade förlorat kontakten med naturen och blivit en fånge under maskinens makt. De geometriska formerna får nu ge vika för mer robusta föreställande element, ofta hämtade från naturen och dess omgivning.

Redan på slutet av 1920-talet hade Léger tillåtit enstaka element i sina målningar att flyta fritt samtidigt som övriga objekt var fast förankrade i kompositionen. I ”La racine grise” från 1954 blickar konstnären tillbaka men nu tycks alla delarna i kompositionen, den naturalistiska trädroten och de rent abstrakta formerna, sväva fritt. Räta vinklar, statiska geometriska former och orörliga objekt är helt frånvarande. Kompositionens former flyter, oberoende av varandra, omkring en horisontell axel som löper över den svala, neutrala bakgrunden. I duken som följer på studien har Léger kraftigt förstärkt färgskalan för att få färg, form och linje i "La racine grise" att harmonisera till en levande och organisk helhet. Verket finns också som offset litografi med pochoir, av Guy Spitzer utgiven ca 1953.