Cecilia Edefalk

Cecilia Edefalk är en av Sveriges mest betydande konstnärer. Hon hade senast en omfattande retrospektiv utställning på Prins Eugens Waldemarsudde (15 oktober 2016 -12 februari 2017). Den första retrospektiva utställningen med Cecilia Edefalk visades på Moderna Museet 1999, sedan dess har hon ställt ut på museer och gallerier utomlands och i Sverige. Bland annat på Berkeley Art Museum and Pacific Film Archive under sommaren och hösten 2016.
Efter den första separatutställningen på Galleri Wallner i Malmö 1988 kom hennes publika genombrott 1990 med en utställning på Galleri Sten Eriksson i Stockholm. Edefalks konstnärliga framgångar har sedan 1988 avlöst varandra, med uppmärksammade verk och utställningar både nationellt och internationellt.
Cecilia Edefalk arbeten ställer frågor om tid och minne, det andliga, förgänglighet och återfödelse. Hennes oeuvre har vuxit fram långsamt och dynamiskt. Och ändå, motivvärlden som framträder på hennes dukar verkar ha ett mystiskt och kodartat samband. Helan och Halvan, Dick Bengtsson-parafraser, tidningsbilder och Afrodite – målningar, installationer eller fotografi. Det görs ingen skillnad mellan högt och lågt i Cecilia Edefalks arbeten. Om det så är filmhistoriens mest namnkunniga drumlar eller Hilma af Klint, det Edefalk sysselsätter sig med i sitt konstnärskap är förlagor och redan existerande bildmaterial. Metoden är ofta upprepningen eller ett slags multiplicering, en granskning av skapandets förutsättningar och villkor i förhållande till ett omfattande kulturellt arv och samtida bildflöde.

Helan och Halvan, detta filmhistoriska radarpar. I vårt gemensamma minne kommer de alltid att jaga varandra, gräla och trilla i smutsvatten. Edefalk har utfört ett flertal motiv på detta tema. De flesta är oljemålningar på duk men här har hon tagit upprepningsmomentet ytterligare ett steg och med kamerans hjälp fört över bilden till ett gelatinsilverfotografi.