Erik Olson

"Redan 1920 manifesteras Eriks utpräglade individualism och läggning att gå motströms för att 'på inspirationens och känslans väg skapa något utanför alla riktningar och system' (dagbok 25 jan. 1920). Han kom aldrig att känna sig riktigt hemma någonstans, varken inom de konstnärliga eller religiösa -ismerna. Arthur Lundkvist karakteriserar hans kontrastrika personlighet som både 'lidelsefull och kylig..... med stark dragning till det abstrakta ... poet och något av mystiker' (Konstrevy 1939) Viveka Bosson, "Erik Olson - en sökares vandring", Stiftelsen Erik Olson - Mjellby konstgård, 2001, sid 290.

I maj 1922 vistades Erik Olson i Köpenhamn där han bland annat besökte Glyptoteket, Den Frie och Kunstmuseet. Ett starkt intryck gjorde de franska konstnärerna på Ordrupgaard och i de privata samlingarna hos Tedsen Lund och Gotthards villa. Framför allt framhöll Erik i brev till brodern Axel hur han imponerades av Rosseau, Matisse, Ozenfant och Picasso.

Senare samma månad ryckte Erik in som signalist vid regementet i Halmstad och det blev inte mycket tid över till målandet det året. I stället ägnade han sig åt att läsa filosofi, poesi och konstlitteratur.

I auktionens målning "Genom fönstret (självporträtt)" har Erik, liksom renässansens konstnärer, placerat sig vid ett fönster. Blicken ser nästan igenom betraktaren och man får en känsla av att han längtar ut till världen utanför. Det kom att dröja ända till februari 1924 innan han fick möjlighet att resa till Paris och på riktigt komma i kontakt med de konstnärer han hade sett utställda i Köpenhamn 1922.