Henri Laurens

Henri Laurens föddes i Paris 1885 och började skulptera redan som 13-åring. Han arbetade i en bygg- och dekorationsfirma där han förvärvade materialkunskap och tidigt utförde skulpturala dekorationsarbeten. På kvällarna studerade han modellteckning och lärde sig att översätta den tredimensionella formen till flyhänta teckningar i kol på papper. Den mänskliga formen, och speciellt kvinnan, kom också att bli hans skulpturala signum. 1902 bosatte han sig i Montmartre, konstnärskvarteren i Paris, där det nya seklets vindar också tände förändring och nydaning bland konstnärerna. 1905 mötte han Marthe Duverger som han senare gifte sig med. Hon blev hans första modell som han skulpterade enligt klassiska ideal. Under denna tidiga period influerades han stilmässigt av Auguste Rodin, men då han mötte Georg Braque 1911 förändrades hans formspråk, de blev nära vänner och Laurens lät sig inspireras av Braques experimenterande med kubism. Laurens utvecklade ett starkt kubistiskt formspråk och utförde papperscollage och trä- och metallarbeten under 1910-talet. Ett av Laurens tidigaste och mest intressanta arbeten, uppbrutna i linjer och vinklar, från denna tid finns i Moderna museets samlingar i Stockholm (Clown, 1915).
Picasso var mycket entusiastisk över Laurens kubism och introducerade honom för Léonce Rosenberg som presenterade Laurens första separatutställning i Paris 1918. Rosenberg förvärvade ett flertal verk och kom att stötta Laurens under lång tid. Efter denna första utställning, som fick mycket bra kritik, följde många utställningar på 1920-talet, framför allt på det idag legendariska Galerie Simon som efter första världskriget nyöppnades av Daniel-Henry Kahnweiler efter hans exil i Schweiz. Flera av de utställda skulpturerna vid denna tid var influerade av Jacques Lipchitz och afrikansk skulptur, fast med kubistiska geometriska former. Laurens lyckades även införa naturen och utvecklade en organisk, kurvig stil som skapade abstrakta, rytmiska figurer, främst nakna poetiska och starka kvinnor. I brons, terracotta och sten formade Laurens den stående, sittande och liggande kvinnan. Stilen mjukades med åren upp alltmer och formerna förtätades. Kring 1930-talets början kombinerade han det kubistiska formspråket med den organiska formen och lät sensualismen segra över alla teorier och stilideal. Gradvis förändrade Laurens sin kubism mot ett eget formspråk som präglades av mer mogna, fylliga, rytmiskt renderade former med motiv hämtade från havets och mytologins värld.
Första gången den svenska publiken fick tillfälle att stifta bekantskap med Laurens var i en inflytelserik grupputställning med Georges Braque, Henri Matisse, Pablo Picasso och Henri Laurens som turnerade till Oslo, Köpenhamn och Stockholm 1938. Galleri Samlaren, som drevs av den driftiga Agnes Widlund och Svensk-Franska konstgalleriet, där Gösta Ohlson härskade, anordnande flera utställningar med Laurens, både separat och tillsammans med de ovan nämnda konstnärskollegorna. Auktionens ” Femme à l'Oiseau” inköptes på Svensk-Franska Konstgalleriets utställning "Gilioli, Laurens, Picasso" 1958. I en tidigare utställningskatalog från 1952 då galleriet enbart ställde ut Henri Laurens skrev den berömde konsthandlaren Daniel Henry Kahnweiler (som tidigt ställde ut Picasso och Braque) så här om Laurens:
”Ska jag till slut säga något om den lugna värdigheten i hans livsföring i ett litet hus i en ”impasse”, vars lummiga gräd luta sig över förstadsbanan; om hans enkla och leende optimism inför de motgångar som icke har besparats honom; om mildheten i hans goda bruna ögon? Denne anspråkslöse man med sitt klara förstånd är Frankrikes störste skulptör av idag.”