"Vagnväxling II"
Signed with monogram and dated 11 Nov/19 on verso. Oil on paper panel 86.5 x 63 cm.
Egon Östlund
Thence by descent to daughter in law Britt Östlund-Levinsohn.
Present owner from 1966.
Riksförbundet för bildande konst, Exhibition no. 71, ”Abstrakt och surrealistiskt ur Egon Östlunds samling” ,
catalogue no. 17.
Liljevalchs konsthall, "GAN retrospektivt”, 1958, catalogue no. 76.
I juli-augusti 1919 vistades GAN hos maskiningenjören Egon Östlund och hans familj i Halmstad. Detta var GANs tredje sommarsejour i Halmstad, och det var då som han av sin vän Östlund blev presenterad för tre unga Halmstadsmålare i 18-20-årsåldern, bröderna Axel och Erik Olson och deras kusin Waldemar Lorentzon – ett möte som skulle komma att få stor betydelse i den moderna svenska konstens historia.
Egon Östlund skriver i sin krönika i boken om Halmstadgruppen 1947: ”På eftersommaren 1919 gästade GAN mig, och då blevo de tre ’målargrabbarna’, som han kallade dem, föreställda för honom /…/ GAN var under dessa veckor vid ett strålande humör och talade om konst, litteratur och människor på sitt mest spirituella sätt. Med sin klara logik och sitt levande framställningssätt fångade han ’målargrabbarna’ fullständigt. GAN målade under dessa veckor en hel del kompositioner, vilka utgjorde utmärkta demonstrationsobjekt vid hans konstundervisning. Ty undervisning var det. Han målade bl.a. en flygtavla efter att ha upplevt en spännande flyguppvisning av Sparmann.”
Edmund Sparmann var en österrikisk mästerflygare, som efter Första världskriget hade flyttat till Sverige, där han turnerade med flyguppvisningar. Söndagen den 20 juli 1919 gästade han Halmstad med en av pressen mycket uppmärksammad show. En av de cirka 10000 åskådarna var GAN, som inspirerades till sin berömda målning Sparmanns flygning, den veterligen första flygplanstavlan i svensk konst.
Men enligt vad GAN antecknade i sin dagbok, hade han ingen tillräckligt stor duk till hands för flygplansmålningen, så Vagnväxling (I) kom före: ”Så finner jag alla färdig format för små. Jag målar vagnväxling – en sotig tavla, som sotar ner min gula aeroplandröm” (dagboken 23.7.1919). Vagnväxling (I), som ingick i hans kollektion på Höstsalongen i Liljevalchs konsthall 1919, är en dynamisk, diagonalt uppbyggd målning av det rökbolmande skådespelet med ett lok som växlar vagnar. GAN hade redan tidigare, i Lund 1914-1916, gjort sig känd för sina futuristiska målningar av svarta lokomotiv och snälltåg. Att hans vän Egon Östlund var maskiningenjör vid Halmstad-Nässjö Järnvägar bidrog förstås till att förstärka detta intresse.
Under hösten 1919 bodde GAN tillfälligt i Göteborg, och det var i november som han där målade sin andra version av motivet efter att ha bevittnat en vagnväxling på bangården i västkustmetropolen. Vagnväxling II är en ovanligt dynamisk och smått dramatisk målning med tre järnvägstjänstemän i marinblå uniformer, som viftar med röda och svarta flaggor för att styra in lokomotivet och vagnarna på rätt spår. GAN blev uppenbarligen fascinerad av de runda semaforernas geometriska former, som han målade i olika färger, gult, svart, grönt och rött. Själva loket spelar en mindre roll i helheten och är här – till skillnad från hans tidigare svarta lok – grönt med två rundade former, där den främre spyr ut svart rök. Hela kompositionen är byggd på diagonala linjer och sicksackformer, allra mest märkbart i den dominerande vita och grå sicksackformen som sträcker sig diagonalt över nästan hela tavlan. Jag tolkar den märkliga formen som en fri abstraktion av röken från loket, en abstraktion som nästan lever sitt eget liv. Linjerna och formerna drar åt olika håll men hålls ändå i balans av de flaggviftande blå järnvägstjänstemännen, som är strategiskt utplacerade på tre olika ställen i målningen. Nedtill är denna signerad med GANs nya ankarsignatur med en cinnoberröd pil som korsar ett svart ankare med GANs initialer i vitt (signaturen är delvis dold av ramen).
Vagnväxling II ingick i vandringsutställningen ”Abstrakt och surrealistiskt ur Egon Östlunds samling”, som arrangerades av Riksförbundet för bildande konst med premiärvisning i Borås konsthall i september 1949. I katalogen skriver utställningskommissarien Hans Eklund om Vagnväxling II: ”Kompositionens sick-sacklinjer stöder bildberättelsen. Den diagonalt, i vinklar löpande ångröken ter sig som ett energiskt tecknat diagram över pistongdynamiken.”
Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker och GAN-expert
Lund 11.9.2017.