Eric Grate

"På dåtidens Gröna Lund i Paris, Luna Parc, var i slutet av 1920-talet det stora dragplåstret en österrikiska född utan armar och ben som under namnet Miss Violetta (fig 1.) förevisades på en bricka ovanpå en piedestal och iförd ett påsliknande ljusgrönt fodral. På sitt sätt var hon så vacker och attraktiv att hon gång efter annan enleverades av unga herrar, mer eller mindre godvillig, tycks det, och säkert i maskopi med hennes kvinnliga medarbetare. Till åskådarna sällade sig en rad surrealistiska författare och konstnärer - bland dem Eric Grate. Skalden Gunnar Ekelöf, som senare hade hört talas om henne, skriver att hon fascinerade dem för att hon var som "ett vackert franskt päron lika självklart och naturligt armlöst och benlöst som någonsin ett päron kan vara. Hon var ett slags levande föremål.."
Eric Grate såg å sin sida det hela ur ett vidare perspektiv, vari han flätade samman inslag från de främsta inspirationskällorna till hela hans konstnärliga gärning: naturen, antiken och de primitiva kulturerna. Sålunda associerade han inte bara till de i antiken så vanliga kvinnoroven (Sabinskorna, Europa och tjuren...) utan också till likartade tilldragelser som ständigt utspelar sig i det entomologiska rike; den insektsvärld som han jämsides med växtvärlden alltsedan han var barn älskade att studera och teckna av. I den mångbottnade, mångtydiga Entomologiskt kvinnorov som han koncipierade 1928 låter han oss bevittna hur i reliefens trånga scenrum en uppenbart feminin gestalt bortförs av två egendomliga figurer. Den ena, som beskäftigt pekar ut vägen, är kokett utstyrd i kjol med volanger medan huvudet påminner om myrornas larver. Hennes kompanjon, som virilt griper tag i offret med känselspröt och sugvårtor, har drag av gräshoppslarv. Den enleverade själv är försedd med en insektspuppas kropp och ett huvud inspirerat av blommors pistillmärke i sina flikar. Hon är enbröstad som om antikens amasoner och hårsvallet kan även dessa erinra om dessa stolta krigarkvinnors hjälmbuske. Dessa drag blir ännu mer påfallande i den skulptur från 1932 som Grate döpte till Amasonpistill och där den enleverade framträder i ensamt majestät (fig 2.). Dessutom är det inte utan att hon liknar vissa primitiva stammars fruktbarhetsidoler.

På detta vis förvandlade Eric Grate - bortom den aktuella anekdoten - med stor surrealistisk fantasi och humor Miss Violettas sorgliga öde till något av en tidlös allegori. Reliefens tre säregna aktörer tycks på väg att erövra en plats i naturens eviga kretslopp."

Allt är på plats i en lerskiss i bränd lera från 1928, följd av en bronsrelief, de är 25 cm höga. En stramare, mer distinkt form gav han den dubbelt så stora reliefen Kinnorovet i fransk kalksten som han högg i Paris 1934. Det året återvände konstnären för gott till Sverige. Där måste han lägga åt sidan sina större modernistiska och ofta surrealistiska verk från de gångna tio parisåren som han ännu bara kunnat utföra i gips. Ty nya modernistiska uttryck blev utfrysta i 30- och 40-talets konservativa svenska konstklimat. Det skulle dröja två decennier innan han på nytt tog tag i Kvinnorovet och då för att införa väsentliga förändringar i gruppen. Men mitt i detta nya arbete lät han i slutet av 1954 gjuta detta bronsexemplar som troget följer originalversionen. Det har förblivit unikt och uppvisar den levande, "råa" patinering som han vid den här tiden började föredra. Till höger har han ristat in XXX - 1930 - men det syftar uppenbarligen på det år då det ursprungliga Kvinnorovet göts i en större gips som sedan tjänade som modell för kalkstensreliefen och nu för bronsen. Vad som inträffade 1954 var att Eric Grate började skissa på den stora skulptur vid entrén till Karolinska Institutet i Stockholm som han fick i uppdrag att utföra och att han valde att för det ändamålet omstöpa Kvinnorovet till en monumental frirelief. Man kan undra varför han gjorde just detta val? För motivets, innehållets skull var det knappast, utan för att kompositionen tycktes honom ha en betydande dynamisk potential och även klart dekorativa möjligheter. Det blev de egenskaper som han konsekvent utvecklade i den över två meter höga friskulptur som alltjämt tronar uppe på en hög pelare vid Karolinska Institutets entré (fig 3). Men det blev långtifrån alltid som dess förenklade, kraftfullt modernistiska formspel uppfattades som det verkets huvudinnehåll var avsett att vara. I stället kom motivet - med dess rötter i en udda attraktion på ett parisiskt nöjesfält! i blickfånget och väckte anstöt på en hel del håll. Miss Violetta som ett slags galjonsfigur för ett medicinskt forskningscenter - hur passande var det?? En långvarig debatt uppstod som tog ny fart vid invigningen av Entomologiskt kvinnorov 1958 och som ibland tog sig hätska, ibland komiska uttryck. I dag nästan bortglömd hör den kontroversen till de livligaste i 1900-talets svenska konsthistoria.
Pontus Grate