A Gustavian commode signed and dated by Georg Haupt 1784 (master in Stockholm 1770-84).

En fulländad byrå av Georg Haupt från 1784

Om man som på litteraturens område skulle skapa en kanon för möbler, skulle auktionens byrå av Georg Haupt, Gustav III:s hovsnickare, få representera svensk möbelkonst från 1700-talet. Med en längd på endast 59 cm är den som ett smycke och har alla kvaliteter som gjorde Georg Haupt till den främsta och mest efterfrågade möbelsnickaren i Sverige på 1700-talet. Byråns helhet med eleganta proportioner, utsökta inläggningar, exklusiva förgyllda mässingsbeslag och vackra träslag innefattar allt det som är så kännetecknande för Haupts produktion. Byråns storlek är den minsta som är känd av hans signerade produktion.

Han upphöjde snickeriet till en konstform med raffinerade motivval, såsom figurmedaljonger, lagergirlander, lagerkvistar, bandrosetter och geometriska fält. Som efterfrågad kungliga hovsnickare fick han många exklusiva uppdrag och han signerade relativt ofta sina möbler, i detta fall är byrån signerad "förferd. af Haupt 1784".

Det mest påfallande på byrån är figurmedaljongen med den flöjtspelande amorinen, som blev Haupts mest kända intarsiamotiv. Medaljongen är elegant upphängd med lagergirlander och bandrosetter som är fästa vid ringhandtagen. Amorinen som spelar flöjt sitter ner och har ett nothäfte i sitt knä. Tätt intill honom ligger hans pilbåge och pilkoger med kärlekens pilar. Inspiration till motivet med den flöjtspelande amorinen, som representerar Musiken, har Haupt hämtat från ett franskt kopparstick ur "Quatrieme livre de groupe d´efans". Haupt varierade temat ibland med en amorin med en målarpalett som fick representera Konsten.

Byråns sidor har också rika inläggningar med geometriskt ramverk som omsluter en lagergirland upphängd i knappar, samt nedtill bladrosett och lagerkvistar som raffinerat går över ramverket, vilket skänker en konstnärlig livfullhet åt inläggningarna. Det är glädjande att se hur välbevarade inläggningarna är med sina avancerade gravyrer och skuggningar, vilket ger rättvisa åt Haupts skickliga handlag.

De olika beslagstyperna av förgylld mässing återfinns på många av Haupts möbler så även på auktionens byrå. Även den dyrbara importerade italienska skivan av vit carraramarmor tyder på att det var en mindre kundkrets som kunde förvärva en sådan exklusiv möbel. Auktionens byrå kan närmast jämföras med en byrå av Haupt, som idag står på Utrikesdepartementet, och som möjligen har ägts av prinsessan Sofia Albertina.

Georg Haupt - mästaren som höjde sitt hantverk till konstnärskap.

Haupts oöverträffade ställning inom svensk möbelhistoria har flera orsaker. Förutom att hans möbler är mycket skickligt och smakfullt utförda kom han att spela en huvudroll i Sverige vid stilskiftet från rokokon till den nyklassiska gustavianska stilen.

Georg var tredje generationens snickare i Sverige inom familjen Haupt. Hans farfar Jürgen kom till Stockholm från Nürnberg på 1660-talet, då byggnadsverksamheten blomstrade i stormakten Sverige. Det stora byggnadsprojektet var Stockholms slott, där bl.a. Jürgen levererade slottskyrkans bänkinredning 1696, som mirakulöst klarade den stora slottsbranden året därpå. Bänkarna räddades från eldens lågor och kan idag ses i nuvarande slottskyrkan. Jürgens son Elias fortsatte att utföra snickeriarbeten på slottet. Dock kom inga kunskaper att överföras från far till son eftersom Georg var knappt tre år gammal då hans far Elias gick bort. Han fick i stället från tretton års ålder gå i lära hos snickarmästaren Johan Conrad Eckstein.

På 1760-talet gav han sig ut på gesällvandring för att förkovra sig i yrket och lära av de stora mästarna i framförallt Paris och London. Två arbeten är kända av honom från denna tid. Dels ett skrivbord av mahogny som han utförde i Frankrike för hertig de Choiseul 1767, samt ett litet bord med inläggningar av trä och marmor som han gjorde i London två år senare efter ritningar av den engelske kungens arkitekt William Chambers. Av uppdragsgivarnas höga rang att döma måste Haupts skicklighet ha vunnit stort erkännande och även nått Sverige eftersom han 1769 utnämndes till hovsnickare. Samma år hemkallades han för att tillverka ett skrivbord med uppsats på beställning av kung Adolf Fredrik som present till sin gemål drottning Lovisa Ulrika. Vid denna tid var mästarna i Sverige fullt upptagna med att tillverka möbler med svängda former i yppig rokoko. I kontrast till dessa bukiga rokokomöbler introducerade Haupt det nyklassicistiska raka formspråket med drottningens skrivbord, som också var hans mästerstycke. Vanligtvis bestod mästerstycket under denna tid av ett stort salsskåp, men även i detta avseende var Haupt banbrytande med sitt skrivbord. Snickarämbetet fann det;

"wara med besynnerlig skickelighet och flit förfärdigat, att det med nöije och heder för ett dugtigt och fullkomligit mästar stycke anses".

Särskilt beundrades de vackra inläggningarna av olika träslag i form av lagergirlander, en porträttmedaljong samt rikt intarsiaarbete på uppsatsens jalusidörrar i form av böcker, nothäfte och musikinstrument som skulle syfta på drottningens bildningsideal. Haupts gravyrteknik skiljde sig från det franska sättet där små fanerbitar sammanfogades till mönster Istället använde sig han av större enheter i vilka han graverade sina dekorelement och fyllde med färgat vax, såsom porträttmedaljonger, bladverk m.m.

Under sin tid som Gustav III:s hovsnickare, tillverkade han en mängd olika möbeltyper, såsom byråar, skrivbord, skåp, och mindre bord, vilka blev förebilder för de andra samtida gustavianska mästarna.