Isaac Grünewald

Sin viktigaste skolning kom Isaac Grünewald att få som elev hos Matisse under åren strax före 1910, då han tillbringade tre vintrar i Frankrike. Sedan han, hustrun Sigrid Hjerthén och sonen Iván flyttat hem från Paris hyrde Grünewald 1914 en stor ateljé i vindsvåningen till Saltsjöbanans stationshus. Hyran var låg och han kom att behålla ateljén livet ut. Från 1942 inrymde han också sin konstskola där. Fram till 1926 hade familjen dessutom en lägenhet alldeles i närheten, på Katarinavägen 13. Utsikten från bostaden var enastående och inspirerade både honom och Hjerthén till flera välkända målningar. Från Isaac Grünewalds ateljé var dock utsikten begränsad, trots det utmärkta läget. Vindsvåningen hade bara två små runda fönster men eftersom Grünewald nästan alltid målade efter sina minnesintryck av ett motiv, passade det honom bra. Från 1920 och fram till 1932 var familjen huvudsakligen bosatt i Paris, även om det för Grünewalds del blev många resor till Stockholm i samband med flera stora scenografiarbeten och offentliga uppdrag. När han blev utnämnd till professor vid Konstakademien 1932 flyttade de hem till Stockholm och hyrde en liten lägenhet i den byggnad, där han hade kvar sin stora ateljé. Nu återupptäckte han den fantastiska utsikten och målade än en gång Stockholms inlopp och vyn över Stadsgårdskajen.

Tullhuset – utsikt över Stadsgården är utförd 1935. Trots titeln är det inte tullhuset vi ser i målningen utan den stora magasinsbyggnad i sju våningsplan – ”Maggan” kallad – som hade uppförts 1873 i samband med att Stadsgårdshamnen moderniserades och blev stadens stora styckegodskaj för den europeiska trafiken. Öster om magasinsbyggnaden uppfördes 1889 Lilla Tullhuset och 1910 stod Stora Tullhuset, som idag bland annat inrymmer Fotografiska, färdigt. När den stora trafikleden anlades i början av 1970-talet revs alla gamla byggnader längs kajen med undantag av Stora Tullhuset. Högt upp från sin ateljé blickar konstnären ut över stadens inlopp. Den imponerande magasinsbyggnaden tornar upp sig och upptar en stor del av målningens högra del. På kajen ses de karakteristiska kranarna, också de ett motiv som Grünewald återkommit till vid flera tillfällen under sin karriär. Längre bort i målningen kan vi identifiera ett par av de byggnader som fortfarande finns kvar. Uppe i högra hörnet reser sig Danvikshemmets imponerande silhuett på berget mellan Finnboda och Nacka. Mittemot, till vänster i målningens övre del, anar vi Waldemarsuddes gula fasad omgiven av en grönskande park. Långt bort är det blånande landskapet endast antytt. Det är en mulen dag, där himlens moln speglar sig i vattnet. Men Grünewald har låtit Stockholms ström få många olika färger. Med små, tunna, vågiga penseldrag i olika toner av blått, grönt, turkost och vitt målar han vattnet mot en rosabrun bottenfärg. Ett skärgårdsfartyg är på väg in mot Strömkajen och bakom det ytterligare ett fartyg som tycks styra mot Stadsgårdskajen.