Lim-Johan (Johan Erik Olsson)

Johan Erik Olsson, Lim-Johan kallad efter släktens ursprung i Lima i Dalarna, tillbringade hela sitt liv inom ett område med fem mils radie i Voxnadalen i Hälsingland - undantaget de åtta år han var intagen på Uppsala hospital. Exakt när han började måla är okänt men troligen tillkom samtliga 28 bevarade målningar under tiden efter Uppsala-vistelsen, det vill säga efter 1914, och fram till någon gång i slutet på tjugotalet då han istället övergick till att fotografera sina motiv. Lim-Johan målade i stort sett alla sina tavlor på vanligt grått, lite tjockare papper och köpte färgerna i burk hos målarmästare Söderlund i Edsbyn. Färgerna var alltid oblandade, därav de för hans måleri typiskt klart lysande röda, gröna och blåa kompositionerna. Han var en omvittnat stor djurvän, det berättas till exempel att om hästarna hade för stora lass att dra hjälpte han till själv, välväxt och stark som han var. Djur förekommer också ofta i hans kompositioner - såväl tama som vilda, i skogsmiljö och på ladugårdsbacken. Det har ofta förekommit jämförelser mellan Lim-Johans och den franske naivisten Henri Rousseuas verk men för en enad expertis förefaller det otroligt att han någonsin kommit i kontakt med Rousseaus konst, inte ens i reproduktion. Den största inspirationskällan var hans egen fantasi - den stora variationen gör det svårt att tro på några förlagor - enligt Lim-Johans biograf Hans Lidman som menar att "i sin fantasi och skapelselusta var han sig själv nog.". Det aktuella katalognumret är ytterligare en tematik som finns hos Lim-Johan: lyckliga scener vid vackra gårdshus, vilket det fanns gott om i hans hembygd. I en artikel av Nils-Göran Hökby (Gefle Dagblad 22 april 1961) beskrivs dessa verk och fiskelycka ”Fiskelycka” som följer: ”Välansade vägar slingrar behagligt fram längs sjöstranden, leder på smäckra broar över den stilla ån fram till ett lusthus eller till prydliga tvåvåningsslott, fantastiska sammanskott av den samlade arkitekturhistoriens torn- och fönsterordningar. Här härskar söndagsfriden. De enda sysselsättningar som kan komma ifråga är en stunds fridfullt mete nere vid åmynningen”.