"Malmö hamn" (Malmö harbor)
Signed Z. and dated -22. Canvas 57 x 40 cm.
Bo (E:son) von Zweigbergk studerade under slutet av 1910-talet på Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm. Hans tidiga måleri kan beskrivas som ett slags dynamisk kubism, under påverkan av bland andra Gösta Adrian-Nilsson, GAN. I mitten av 1920-talet reste han till Frankrike, där han kom att stanna under flera år. I den lilla staden Cagnes vid Rivieran utvecklades det under slutet av 1920-talet en skandinavisk målarkoloni i Villa Bellevue. Där träffade von Zweigbergk bland andra konstnärsparet John Jon-And och Agnes Cleve samt Torsten Jovinge. Bo von Zweigbergk var den flitigaste av dem alla. Tidigt varje morgon gick han ut och kom inte hem förrän till middagen men då ofta med en ny duk under armen. Dock visade han ogärna vad han hade arbetat med under dagen, det behöll han för sig själv tills han ansåg sig vara helt klar med motivet. Under Frankrikevistelsen utvecklade han ett närmast dekorativt stiliserande måleri, ofta med en dominerande grå ton i färgskalan. Bo von Zweigbergk tog även intryck av Den nya sakligheten, vilket blir speciellt tydligt i en rad stilleben som han utförde under 1920-talet. Han var en skicklig arrangör av förenklade stilleben i finstämda, svala och blonda toner. Efter en resa till Jugoslavien vid mitten av 1930-talet blev hans kolorit kraftigare igen och färgen blommade upp under hans penslar. Bo von Zweigbergk omkom tragiskt i en tågolycka i Göteborg redan 1940. Flera postuma utställningar anordnades till hans minne, bland annat på Konstnärshuset i Stockholm, i Gävle och i Göteborg.
Målningen Malmö hamn är ett av Bo von Zweigbergks tidigare verk, utförd 1922 före hans vistelse i Frankrike. Kvällssolen färgar himlen helt gul, vilket också avspeglar sig i hamnens vatten. Vid kajen ligger två skutor: en mindre där de orangeröda seglen är på väg att halas och en större skuta, vars master har fått samma kraftiga orange färg. Byggnadernas fasader ligger i skugga och är alla gråmålade i stark kontrast till de varma gula färgfälten. Den vänstra byggnaden är det monumentala Posthuset med sina karakteristiska genombrutna hörntornskupoler. Posthuset ritades av den kände arkitekten Ferdinand Boberg och stod klart 1906. Med sina massiva mörkröda tegelfasader räknas det som ett av de främsta exemplen på nationalromantiken i Sverige. Boberg själv ansåg det vara ett av hans bästa arbeten. I von Zweigbergks målning har de tegelröda murarna skuggats grå och byggnadens detaljer har fått stryka på foten till förmån för de rena linjerna och hela formerna. Dock känns tornets gröna kopparhuv tydligt igen. Hamnen ligger helt öde, inte en människa syns i bilden, trots att det är en storstad som skildras. Gatorna är tomma och skutorna tills synes övergivna. Tillsammans med det gula, täta ljuset framkallas en närmast overklig känsla av stillhet. Malmö hamn är ett utmärkt exempel på von Zweigbergks personliga förmåga att skildra välkända stadsmiljöer med en konstnärs blick, där färg och form tillsammans är det allra viktigaste för att få fram platsens själ.