Gösta Adrian-Nilsson

Målningen Livskampen är något så unikt i Gösta Adrian-Nilssons produktion som en förlaga till en väggmålning. I Fabriks- och Hantverksföreningens festsal i Lund finns de enda bevarade muralmålningarna av GAN. Dessa tillkom 1927 i samband med en renovering och ombyggnad av festsalen i ”pompejansk stil” efter ritningar av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin. GAN bodde då, efter de fem åren i Paris 1920-1925, åter i sin hemstad. Mot slutet av sin paristid hade han lärt känna den också lundabördige silversmeden och konstnären Wiwen Nilsson och i denne funnit en själsfrände. De båda vännerna triggade varandra i sitt avståndstagande från den sedan 1500-talet dominerande renässanstraditionen med sitt centralperspektiv och i sin vurm för den medeltida konsten med sin geometriska konstruktion och andliga mystik. Under sitt sista år i Paris, 1924-1925, ägnade sig GAN i klosterlik avskildhet åt att illustrera Geijers och Afzelius romantiska Svenska folkvisor, utgivna 1814-1816 (ny upplaga 1880). GAN växlade då över från sin strängt personliga 20-talskubism till en sammansmältning av kubismen med den gotiska konst som han tagit starka intryck av bl.a. på Louvren i Paris.

Under åren i Lund 1925-1930, innan han på nytt flyttade upp till Stockholm, tillämpade GAN sin så kallade ”folkvisestil”, ett slags gotiserande kubism, i olika dekorativa uppdrag. Ett av de viktigaste av dessa var beställningen att dekorera Fabriks- och Hantverksföreningens festsal, som han fick genom sin vän målaremästaren Axel Fridolf Olsson, vilken hade i uppdrag att svara för ommålningen av festsalen. I stället för att fylla väggarna med dekorativa figurer som t.ex. Forseth eller Grünewald skulle ha gjort valde GAN en mycket sparsmakad dekor med endast ett fåtal figurer i ett harmoniskt samspel med den nyrenoverade festsalen. Direkt på två av väggfälten målade GAN två svävande madonnor som ett slags rymdfarkoster i sin gotiserande kubistiska stil, den ena symboliserande Morgonen och den andra Aftonen. Dessa höviska madonnor symboliserar också livets början och slut.

På fondväggen i festsalen fullbordade GAN sitt verk med målningen Livskampen. Denna målades på en duk som sedan klistrades på fondväggen i en liten alkov i festsalen. Vid en smärre ombyggnad på 1960-talet togs alkoven bort och GANs målning flyttades fram till den position bakom ordförandestolen som den nu har. Tematiskt bildar Livskampen tillsammans med Morgonen och Aftonen en triptyk, som symboliserar människolivets olika faser. Idén till Livskampen hade GAN från en oljemålning från 1926 med amerikanska fotbollsspelare som motiv. GAN gillade hårdföra, maskulina sporter, och i denna målning kastar sig en klunga av robotliknande mansgestalter efter den åtråvärda bollen. I väggmålningen Livskampen har GAN helt sonika eliminerat bollen och förvandlat den hårdföra idrottskampen till ”kampen om tillvaron”, där den starkaste vinner. I yngre dagar hade GAN varit en stor beundrare av Jack Londons socialdarwinistiskt inspirerade romankonst, och det är dessa intryck som återklingar i Livskampen, där den muskulöse mansgestalten i rött tycks vara på väg att vinna kampen, medan den gråsvarte mannen strax bakom honom med sin tillbakablickande hållning är dömd att förlora. I Fabriks- och Hantverksföreningens festsal i Lund hänger en liten tavla med GANs konstfullt textade kommentarer till dessa hans enda bevarade väggmålningar. Om Livskampen skriver han:
”Manliga figurer i kamp. De sträckta armarna vilja uttrycka längtan att nå livsmålet. Sol bryter fram bakom mörka molnmassor. Vältrande rytm. Heta, ljusa och mörka färger. Dramatik.”

Jan Torsten Ahlstrand
Konsthistoriker, fil.lic.