Marc Chagall

Dramont är en liten ort med ett naturreservat vid medelhavskusten som är särskilt berömd för sin suggestiva och frodiga växtlighet. Platsen torde ha en magisk betydelse för Chagall, då han spenderat tid där som nyförälskad. Blåhet, himmel, hav och kroppar möts i ett fridfullt gudomligt världsallt.

Det var 1952 som änklingen Chagall fann kärleken för andra gången. Han var inte precis ung, 65 år. Hans första hustru Bella hade blivit sjuk och avlidit på 1940-talet, något som hade tagit mycket hårt på Chagall. Det råder knappast något tvivel om att han åter funnit lyckan.

Titta på den overkligt intensiva blå färgen, den glöder verkligen. Och just färgen öppnar upp för en alldeles särskild ingång till det här verket. Nu à Dramont har ingått i en mycket fin samling: Maurice Lefèbvre-Foinets, som hade ärvt sin fars måleributik på Montparnasse öppnad på 1880-talet, där konstnärer kunde köpa färg och konstnärsmaterial av synnerligen hög kvalitet. Den omsorgsfullt framställda färgen gladde konstnärer, särskilt kolorister som Marc Chagall, men även Picasso, Soulages och Mondrian. Inte oväntat var den dyrare än industriellt framställd färg, men Lefèbvre-Foinet försökte hålla priserna nere och var nära vän med många konstnärer som var beroende av den höga kvaliteten. Många konstnärer visade sin tacksamhet genom att skänka verk till Maurice som så småningom fick ihop en enastående samling. Det här kan mycket väl ha varit en sådan gåva. Storleken, 44,5 x 57 cm, tyder på det.

Nu à Dramont är från en lycklig tid i Chagalls liv. Efter långa tider i europeisk exil i USA kan han återvända till sitt kära Europa. Året innan han målade det här verket gjorde han och hans hustru Vava en resa till både Grekland och Italien där han besökte Florens och Venedig. Han är relativt nygift och i sin karriär står han på sin höjd. Han är världsberömd. Målningen utstrålar ett upphöjt lugn och en livsglädje. Den speglar hans sinnestillstånd som är lätt att dras in i. Chagall står nu på höjden av sin berömmelse och de offentliga uppdragen haglar in liksom de stora separatutställningarna. Det anekdotiska berättandet om minnen från barndomen och Vitebsk-tiden har tonat ut till förmån för ett större fokus på färgen som själsligt tillstånd. Man skulle kunna säga att han rör sig mer mot abstraktion och färgernas ångande metafysik pekar snarare mot Mark Rothkos mystik än mot mångordig berättarglädje. Ytterligare utlopp för färg och ljus får Chagall då han får stora beställningar på glasfönster, både i Israel och i Assy, Frankrike.