Ola Billgren

I en tid då det nonfigurativa måleriet dominerade började Ola Billgren på 1960-talet driven av sitt intresse för historien att arbeta med det realistiska och avbildande. I Billgrens måleri från 1960- och 1970-talen kom inspirationen från den samtida, urbana vardagen, från litteraturen och från filmen, och från tidningar och magasin. Han rönte stor uppmärksamhet och kom att representera Sverige på en rad utställningar, däribland Ungdomsbiennalen i Paris 1967 och 1971 samt på Biennalen i Venedig 1976. I flera av konstnärens målningar från 1960-talet möter betraktaren det som synes vara konstnärens närmaste omgivning. Genom vardagliga miljöer och små medel lyckas Billgren förmedla en förtätat och dramatisk scen, som obönhörligt berör betraktaren.
Precis som i målningen med titeln ”Maria” verkar många av Billgrens motiv från 60-talet följa kamerans urvalsprinciper. Mest av allt påminner de om snapshots bortsorterade ur familjealbumet. Eller som stillbilder ur en dokumentärfilm, där kameran inte fokuserar på ett utvalt motiv. De bär prägel av att vara slumpmässiga utsnitt som gör betraktaren plågsamt medveten om att de bara är fragment av ett mycket större sammanhang i tid och rum vars viktigaste ledtrådar befinner sig utanför bildytan.
”Maria” har flera likheter med verket ”Puerto de la Cruz”, som visas på följande uppslag. Konstnären har intagit samma position och perspektivet är detsamma - vi blickar ut från en balkong, räcket skymtas i bildernas nederkant. Maria tar en sista cigarett efter sommarkvällens fest, tittar ut över staden och soluppgången. I Puerto de la Cruz på Teneriffa, två år tidigare, står konstnären ensam på balkongen. Kanske har han just anlänt till hotellet, öppnat balkongdörrarna och släppt in den friska havsvinden i sitt hotellrum. Gardinerna fladdrar i vinddraget och vattnet skimrar turkosblått där nedanför. Två ögonblick ur Ola Billgrens liv?