"Le Piano"
Signed G. A-N. Executed in 1922. Panel 58 x 44 cm.
Chamber musician Bertil Björck, Norrköping.
Mrs. Björck, Norrköping.
Nordén Auktioner, Stockholm, Sale 15, 25 October 1994, lot 23.
Galerie Bel'Art, Stockholm.
Private collection.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Retrospektivt", 29 March - 27 April 1958, no. 97 (under the title "Pianot").
Lunds Konsthall, "GAN och Wiwen Nilsson", 3 July - 28 August 1977, no. 96.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. 1884-1965", 6 April - 20 May 1984, no. 158.
Malmö Konsthall, "GAN. Gösta Adrian-Nilsson. 1884-1965", 29 June - 26 August 1984, no. 158.
År 1921 befann sig GAN i det dåtida avantgardets huvudstad Paris. Redan i början av sin paristid 1920 hade han etablerat kollegiala kontakter med Fernand Léger, träffat den ryske kubisten Archipenko och av svenska konstnärer bland andra den i Paris bosatte Nils Dardel. I oktober 1921 flyttade GAN till adressen 86, rue Nôtre-Dame-des-Champs i Montparnasse, där Léger hade sin bostad och ateljé. I samma hus bodde paret Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén samt den svenske skulptören Arvid Källström med fru, vilka senare GAN umgicks flitigt med. Han knöt också vänskapsband med tonsättarna Viking Dahl, Moses Pergament och Gösta Nystroem.
GAN kom under åren 1921-1923 att samarbeta med de två senare i flera balettprojekt, varav dock endast Pergaments balett Krelantems och Eldeling kom till utförande och först 1928 i Stockholm. Nystroem och Pergament och den senares styvbröder, musikerna Matti och David Rubinstein, hyrde under vinterhalvåret 1920-21 en villa i Bellevue sydväst om Paris, där GAN blev en flitig besökare under våren 1921. Umgänget med "musikanterna", som han kallade sina nya vänner, inspirerade honom till flera verk med anknytning till musik, bl. a. collagemålningen Komposition med noter (såld på Bukowskis Moderna vårauktion 2012). GAN experimenterade själv under denna tid med en färglagd notskrift, som han tillägnade sina vänner i Bellevue och som tolkades på piano av Matti Rubinstein. Detta skedde flera decennier innan de konkretistiska poeterna i Sverige på 1950- och 60-talen använde sig av notskriftens visuella möjligheter som bild eller bild-dikt.
Le Piano avbildar en flygel återgiven enligt kubismens principer. GAN låter oss ta del av flygelns olika beståndsdelar simultant återgivna från olika håll. På ett raffinerat sätt omvandlas något konkret som flygelns lock till ett kubistiskt formelement vars kurvatur ger dynamik åt kompositionen. Enskilda element är mer realistiskt återgivna i form av ex. vis flygelns notblad, ljushållare, tangenter samt strängar. Dock har GAN placerat in de olika beståndsdelarna enligt en kubistisk kompositionsmodell.
För att ytterligare förstärka kompositionens koppling till musik har GAN enligt kubismens principer komponerat in ett antal ord, där man bl. a. kan uttyda: ”Rubinstein” samt ”Triste”. Ordet ”Rubinstein” bör rimligtvis syfta till den världsberömde polsk-amerikanske pianisten medan ”Triste” med största sannolikhet refererar till det franska adjektivet (”ledsen”, ”sorgsen”, ”sorglig”). Ordet skulle, i sammanhanget, kunna koppla till Valse triste, sorglig vals, Op. 44, No. 1 av Jean Sibelius. Stycket vilket komponerades år 1904 för orkester finns även i arrangemang för piano. Verket sägs ha kommit till då Sibelius var drabbad av influensa och försökte kurera denna med stora mängder kinin, den tidens medel mot förkylning. Några månader senare tvingades han på grund av penningknipa att sälja sin Valse triste till sin förläggare. Han anade då inte att valsen redan efter några år skulle komma att bli världskänd och i olika arrangemang spelas även av restaurangorkestrar. Det ligger därför nära till hands att tro att den musikintresserade GAN var förtrogen med stycket ifråga.
Le Piano ägdes tidigare, passande nog, av kammarmusiker Bertil Björk i Norrköping i vars samling man även kunde återfinna GANs intressanta, av teosofisk litteratur inspirerade, målning Livsstegen.