Kurt Schwitters

Ohne Titel (Vanille Schokolade Nr. 103c) från 1921 är ett tidigt och kraftfullt exempel på Kurt Schwitters karaktäristiska collage-teknik. I den har han skapat en livfull och sammansatt helhet utifrån omsorgsfullt placerade fragment av bl.a. choklad- och godisförpackningar. Färgfält och text blandas lekfullt i kompositionen vars balans hålls samman av den svarta fyrkant omgärdad av röda och gröna ringar som bildar betraktarens bildfång. Den utfördes mitt under den djupa ekonomiska kris med skenande inflation som Tyskland befann sig i efter första världskrigets slut. Schwitters, som var drygt trettio år gammal vid tiden, reagerade starkt på kriget och efterkrigstiden kom att bli förlösande för hans konstnärskap. Senare i livet kom han att beskriva tiden med följande ord: "During the war everything was in a state of ferment, the abilities and skills which I had brought with me from the academy were of no use whatsoever, and all around me people were fighting about stupid things which I myself couldn´t have cared less about…and then all of a sudden, the glorious revolution began. I don't think much of such revolutions, for people must be ready for them. It's like apples being shaken to the ground by the wind before they've time to ripen, such a shame. But it put an end to that enormous swindle which people call war. I quitted my job without notice and then things really got moving. The turmoil had only just begun. At last I felt free and I gave my jubilation in a loud outburst. Not being wasteful, I took everything with me that I could find, for we were now an impoverished country. One can also shout with junk - and this I did, nailing and gluing it together".

På grund av de begränsade resurserna som fanns vid tiden blev det naturligt för Schwitters att använda sig av det som var närmast tillgängligt. Han började tillverka collage av upphittade papper och föremål som han hittat på gatorna i hans hemstad Hanover. Ett av hans tidigaste collage innehöll ordet "MERZ" - utklippt från en reklam för Kommerz- und Privatbank. Merz blev samlingsnamnet för all Schwitters konstnärliga produktion och kom att bli hans egna enmans-konströrelse som han även applicerade i sin inredning av sitt hus Merzbau, där han kontinuerligt la till upphittade föremål och udda delar. Det sätt som Schwitters under hela sitt liv obekymrat lånade och återanvände bilder hämtade från reklamens och kommersialismens värld förebådar födelsen av popkonsten och han tillförde viktiga beståndsdelar till postmodernismen. Många i den kommande generationen av banbrytande konstnärer kom att påtagligt inspireras av Schwitters.

Ohne Titel (Vanille-Schokolade Nr. 103c) som är utförd under de första betydelsefulla åren av Schwitters Merz-produktion visar tydligt hur han tidigt skapade sin egen estetik som synliggjorde det vackra och väsentliga i det vardagliga och enkla. Genom att sammanfoga material som vi vanligtvis avfärdar som skräp skapade Schwitters en helhet som är mer än summan av delarna. Med sin konst öppnar han upp våra ögon för den harmoni och ordning som finns gömd i vad som vid första anblick framstår vara en slumpartad och kaotisk värld. Själv utryckte han sin konstuppfattning med följande ord: "Merz is a philosophy. Its essence is absolute uninhibitedness and impartiality…Merz means forging relationships, preferably between all things in the world."

Auktionens collage gick efter Kurt Schwitters död 1948 i arv till hans enda son, Ernst Schwitters, som vid tiden var bosatt i Norge. Senare visades den på Agnes Widlunds Konstsalongen Samlaren i Stockholm 1965 och inköptes därifrån av den framstående konstsamlaren Charles Nilsson och har sedan dess gått i arv.