Alex Katz

ALEX KATZ OCH LJUSET I MAINE

Vilken humor! Tre unga människor står inbegripna i ett samtal och trots bildens visuella enkelhet står det klart att detta lilla sällskap just nu har något i görningen. Kvinnan i mitten följer med nyfikenhet och ett tillbakahållet leende de båda männens samtal. Bekvämt tillbakalutad och med en cigarett i handen lyssnar hon till mannen i vänster i bild. Blickarna spelar mellan samtliga aktörer och likt en klassisk pjäs om liv och död, spelar Katz upp ett samtida relationsdrama. Platsen för dramat är Maine och det speciella ljus som under ett halvt sekel fått konstnären att återvända till Atlantkustens vidder och stränder, flödar från målningen och lyser upp dramats figuranter med ett nästintill vitt ljus. Målningen ingick i den mycket uppmärksammade utställningen ”Alex Katz in Maine” som visades på The Farnsworth Art Museum 2005.

Alex Katz är en av USA:s mest inflytelserika konstnärer och slog igenom på New Yorks konstscen under femtiotalet och den abstrakta expressionismen, strax före popkonstens genombrott. Han föddes 1927 i Brooklyn i New York och gick på Cooper Union School of Art i New York åren 1946 till 1949. Därefter utbildade han sig på Skowhegan School of Painting and Sculpture i Maine där en av hans lärare uppmanade honom att lära sig måla ute i det fria, “en plein-air”, vilket blev av stor betydelse för hans framtida konstnärskap.

I och med andra världskriget i Europa kom New York att axla Paris roll som modernitetens konstnärliga nav. Den abstrakta expressionismen med Arshile Gorky och Jackson Pollock i spetsen dominerade den konstnärliga aktiviteten. Under denna omvälvande tid inledde Alex Katz sin konstnärliga bana. Men medan de ovan nämnda valde en ickeföreställande värld höll sig Katz till föreställande motiv, som landskap, interiörer och porträtt. I tjugoårsåldern såg Katz ett porträtt av Velázques och slogs av hur avskalad bilden var - endast en grön bakgrund och en flicka. Han inspirerades av mästarens tillsynes enkla komposition och av utvecklade själv en mer avskalad stil och uttryck.

I början och i mitten av 1950-talet målade han små, intima målningar och debuterade med en separatutställning på Roko Gallery i New York 1954. Redan här kom hans kännetecknande reklammässiga platthet fram. Han arbetade även med collage,”cut-outs”, med klart släktskap från Henri Matisse. Motiven är ofta badstränder och landskap och har, precis som denna målning, en humoristisk charm och friskhet. I collagen avbildar han även familj och vänner i olja på aluminiumplåt. Bland de avporträtterade vännerna återfinns poeterna Frank O’Hara, John Ashbery, Kenneth Koch och James Schuyler, från ”the New York School”, vars verk utgjorde en stor inspirationskälla för konstnären.

1962 började Alex Katz måla det som kom att bli utgångspunkten för hela hans framtida konstnärskap: iögonfallande, påträngande och monumentala porträtt-, figur-, blomster- och landskapsmålningar. Vid denna tid associerade man storskaliga dukar med det abstrakta måleriet, inte det figurativa. Porträtten, individuella eller i grupp, utfördes ofta mot monokrom bakgrund. Det som kännetecknar dessa porträtt är ofta avsaknad av handling. Senare blir, som i ”Bridge” människorna mer utagerande. Katz låter oss ta del av ett ögonblick, en händelse som utspelas och psykologiskt laddade kompositioner låtar han ta plats på pannåer i ofta stort format.

Alex Katz har haft ett enormt inflytande på senare generationers betydande konstnärer, av vilka flera av dem, Francesco Clemente, Enzo Cucchi, Liam Gillick, Peter Halley, David Salle och Richard Prince har skrivit texter om hans verk. Alex Katz har ett flertal offentliga uppdrag bakom sig och hundratals separatutställningar, av vilka kan nämnas Whitney Museum of Art i New York, National Gallery och Tate, St Ives.